AMON DÜÜL II – MADE IN GERMANY – 1975
Den som sitter inne med den amerikanska enkel-LP:n av detta album tror kanske att det räcker så. Så är det naturligtvis inte, sanningen bakom Made In Germany, Amon Düüls mest innovativa album tillsammans med Wolf City under 70-talet, är betydligt mer komplex än så.
Det är naturligtvis dubbel-LP:n som gäller, enkelskivan ger bara en fragmenterad och något förvirrad bild av Renate Knaups verklighet. Det är på dubbel-LP:n hela sammanhanget visualiseras och ett band som stod på sin absoluta topp framträder.
Musiken är fräck och mycket ironisk, helt befriad från den tidens konventioner om hur rockmusik ska låta. Amon Düül II går över alla gränser och låter de gnisslande gitarrerna få sällskap av såväl pompös orkestermusik som vaudeville och teater.
Att jämföra skivan med filmen Cabaret, där Liza Minelli hade huvudrollen, är en genväg till förståelse. Men bara det ger inte hela bilden, där också Amon Düüls våldsamma och kaotiska ursprung i album som Phallus Dei och Yeti väger tungt. Bandet har på Made In Germany inte på något sätt lämnat sin historia bakom sig utan har den med sig och tar med hjälp av den sin musik till nya höjdpunkter.
Trots att albumet med all rätt påstås vara ett av Amon Düüls steg mot mainstreampop, vilket skulle fullbordas i början av 80-talet, är detta ett av våra tyska krautrockhjältars absoluta största verk. Ett album som ska avnjutas med respekt och i sin fulla längd utan avbrott. Att komma dragandes med en futtig amerikansk enkel-LP känns när man har dubbeln till hands allt för billigt och faktiskt lite smaklöst.
Made In Germany är ett äventyr, från den bombastiska inledningsouvertyren till finalen med La Krautoma på fjärde sidan, och ska avnjutas i sin helhet.
För den som nödvändigtvis behöver genvägar för att komma igenom detta album rekommenderar jag låtar som Wilhelm Wilhelm, Metropolis, Ludwig, Mr Kraut´s Jinx och givetvis La Krautoma.
Nr: 1468/2222
Den som sitter inne med den amerikanska enkel-LP:n av detta album tror kanske att det räcker så. Så är det naturligtvis inte, sanningen bakom Made In Germany, Amon Düüls mest innovativa album tillsammans med Wolf City under 70-talet, är betydligt mer komplex än så.
Musiken är fräck och mycket ironisk, helt befriad från den tidens konventioner om hur rockmusik ska låta. Amon Düül II går över alla gränser och låter de gnisslande gitarrerna få sällskap av såväl pompös orkestermusik som vaudeville och teater.
För den som nödvändigtvis behöver genvägar för att komma igenom detta album rekommenderar jag låtar som Wilhelm Wilhelm, Metropolis, Ludwig, Mr Kraut´s Jinx och givetvis La Krautoma.
Nr: 1468/2222
Att albumet är bra vet jag ju men blir förvånad varje gång att lpn är så jäkla bra. Nästan varje låt är ju ett mästerverk i sig, undrar varför bandet sprudlade av ideer 1975? Tycker att Amon Duul slog in på denna mer rockiga linje redan med Carnival in Babylon och höjdpunkten blev Made in Germany. Håller helt med dig, de låtar du nämner är bland de bästa som spelats in, men det finns så många fler.(Blue Grotto, Loosey Girls,Dreams) Nej, detta känns inte rätt, det är som du säger lpn skall höras från början till slut, i ett svep.
SvaraRadera