KAYAK – MERLIN – 1981
Ett till hälften riktigt lyckat konceptalbum från den här holländska progrockgruppen. Den andra halvan förklarar varför det bandet 20 år att hämta krafter till ett nytt album. Det skulle dröja ända till 2000 innan Kayak återförenades igen.
Merlin är ett bara ett konceptalbum till hälften. A-sidan är ett något slags medeltida epos över Kung Artur och Merlin. Ett inte allt för innovativt ämne för ett konceptalbum kanske, men Kayak gjorde det riktigt bra.
Här finns flera riktigt bra melodier, inte minst avslutningen med vackra sju minuter långa Niniane. Kayak lyckas skapa en skön känsla och en rätt sjysst medeltida stämning. Ett lyckat koncept säger jag som är svårtflörtad när det gäller konceptalbum.
Det hade varit ännu bättre om Kayak fortsatt på samma ämne på b-sidan. Men tydligen räckte inte inspirationen hela vägen.
LP:n övergår här till att bli en tämligen alldaglig underhållningsskiva inom facket symfonisk pop. Inte på något sätt illa gjort, Kayak var skickliga musiker, men lite för vanligt och därmed tråkigt.
Jag hittar inte några låtar på b-sidan som direkt tilltalar, tycker mest det påminner om svaga ELO-album som Secret Messages eller Balance Of Power.
Nr: 1063/2222
Ett till hälften riktigt lyckat konceptalbum från den här holländska progrockgruppen. Den andra halvan förklarar varför det bandet 20 år att hämta krafter till ett nytt album. Det skulle dröja ända till 2000 innan Kayak återförenades igen.
Merlin är ett bara ett konceptalbum till hälften. A-sidan är ett något slags medeltida epos över Kung Artur och Merlin. Ett inte allt för innovativt ämne för ett konceptalbum kanske, men Kayak gjorde det riktigt bra.
Här finns flera riktigt bra melodier, inte minst avslutningen med vackra sju minuter långa Niniane. Kayak lyckas skapa en skön känsla och en rätt sjysst medeltida stämning. Ett lyckat koncept säger jag som är svårtflörtad när det gäller konceptalbum.
Det hade varit ännu bättre om Kayak fortsatt på samma ämne på b-sidan. Men tydligen räckte inte inspirationen hela vägen.
LP:n övergår här till att bli en tämligen alldaglig underhållningsskiva inom facket symfonisk pop. Inte på något sätt illa gjort, Kayak var skickliga musiker, men lite för vanligt och därmed tråkigt.
Jag hittar inte några låtar på b-sidan som direkt tilltalar, tycker mest det påminner om svaga ELO-album som Secret Messages eller Balance Of Power.
Nr: 1063/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar