Fascinerande av Zappa

Frank Zappas födelsedag den 21 december uppmärksammas givetvis nu igen. Vad passar då bättre än denna klassiker...

FRANK ZAPPA – WAKA/JAWAKA – 1972

Spelar man den här LP:n för sina vänner kan de aldrig påstå att man inte har känsla för god musik. Eventuellt kan de dock tycka man har underlig musiksmak. Waka/Jawaka består av två korta ”låtar” och två långa jazzjam. Möjligtvis är det fusionjazz eller ska man kalla det artjazz?

Nu påstår jag inte att Waka/Jawaka är en LP man borde spela när folk kommer på besök. Förmodligen är det precis tvärtom. Det här är en skiva som nog ska avnjutas i ensamhet, i lugn och ro. Kanske med hörlurar.

Det sista jag är så är det expert på jazz. Men min känsla är att musiken på Waka/Jawaka är extremt skickligt gjord, synnerligen väl genomtänkt och planerad.

Musikerna, som är så många att det är helt omöjligt att räkna upp dem, gjorde ett fantastiskt jobb. Titelspåret, med ett gnistrande gitarrsolo av Zappa själv, är rent av fascinerande.

Omslagsbilden, med de två kranarna - ”Hot” och Rats” - gör naturligtvis att man direkt kopplar Waka/Jawaka till Zappas legendariska 69:a Hot Rats. Sambandet finns, men där Waka/Jawaka är kontrollerad och exakt är Hot Rats oregerlig och oförutsägbar.

Själv jämför jag hellre Waka/Jawaka med The Grand Wazoo. Dels för att de kronologiskt ligger nära i tid, och dels för att Zappa här är inne på nästan exakt samma spår. Vilken som är bäst av de båda plattorna antar jag att man kan diskutera länge.

Nr: 1968/2222