MALARIA – MALARIA – 1970
Denna text vill jag börja med ett citat från en recension.
”Honestly, this isn't just the worst progg album I've ever heard. It's the worst album I've ever heard. Of all. And I have thousands and thousands of albums to choose from. In so many genres. There is no worse album than this in the entire world. I kid you not. I speak the truth. So, I like people without a clue how to make music. Malaria don't even have a clue what they don't have a clue of.”
Mitt förslag är att du läser hela den texten här. Och därefter fortsätter med min text.
Två kommentarer:
Det där bassolot på andrasidan är inte alls så bra som recensenten påstår.
Gitarrsolot är dock precis som han beskriver det...obeskrivligt.
Nu är det dags att lyssna på skivan. Det gör du här.
Allt väl?
Jag är vid god hälsa.
Men knäsvag.
Jag vill lägga till att filmljudet ska vara med och att det inte är något underligt reklaminslag på Youtube. På senare tid har jag hört skivan flera gånger och påstår att b-sidan, till skillnad från a-sidan, går att lyssna på med viss behållning.
Högst otroligt betraktas denna inspelning nu för tiden som en raritet och kategoriseras i initierade progrockkretsar som ”prog-folk-avantgarde”. Och därmed vet vi nu hur mycket folk i de kretsarna egentligen vet....
Han som skrattar så hysteriskt i bakgrunden på nästan hela a-sidan är min kusin Mats, som också var en av de tre i bandet. Han kunde vad jag vet inte spela något instrument. Åtminstone gjorde han det aldrig när jag träffade honom.
Garva kunde han däremot. Enligt en trovärdig källa blev Mats kittlad så länge och så mycket att skrattet verkligen blev vansinnigt på riktigt. Han skrattade faktiskt så våldsamt att folket på Sveriges Radios radioteater blev så imponerade att de köpte rättigheterna till garvet. I vilket sammanhang det sen användes vet jag dock inte.
Mats finns inte längre. Han gick bort för något år sedan. Han var en av tre som spelade in skivan i en studio i Bromma 1970, berättar hans yngre bror Erik. LP:n släpptes senare samma år i 25 exemplar.
Otroligt nog remastrades skivan 1991 och gavs ut i 200 numrerade exemplar till. Det finns alltså 225 ex av denna vansinniga skiva. Den LP ni ser på bilden här är en av de få originalplattorna.
Bara att kunna publicera en bild av denna skiva i original menar jag är en bedrift.
Mitt exemplar är ett av de där som trycktes upp på 90-talet och har nummer 111. Den var också fruktansvärt svår att få tag på. Historien blir ännu märkligare då jag nu kan berätta att jag hittade skivan hos en säljare i Nya Zeeland av all ställen.
Dyr som skam var den, men inköptes givetvis utan några betänkligheter alls. Nya Zeeländaren skeppade den med glädje över hela världen ända till Norrahammar. Om han var så glad för att han fick bra betalt eller för att han ville bli av med den frågade jag aldrig.
Hur den hamnat på andra sidan jorden borde jag så klart också frågat om, men var så nöjd över mitt fynd att jag glömde det. Är det nån som har en förklaring får ni gärna höra av er.
Mats berättade aldrig om skivinspelningen. Jag vet inte varför.
Nr: 26/2222
”Honestly, this isn't just the worst progg album I've ever heard. It's the worst album I've ever heard. Of all. And I have thousands and thousands of albums to choose from. In so many genres. There is no worse album than this in the entire world. I kid you not. I speak the truth. So, I like people without a clue how to make music. Malaria don't even have a clue what they don't have a clue of.”
Mitt förslag är att du läser hela den texten här. Och därefter fortsätter med min text.
Två kommentarer:
Det där bassolot på andrasidan är inte alls så bra som recensenten påstår.
Gitarrsolot är dock precis som han beskriver det...obeskrivligt.
Allt väl?
Jag är vid god hälsa.
Men knäsvag.
Jag vill lägga till att filmljudet ska vara med och att det inte är något underligt reklaminslag på Youtube. På senare tid har jag hört skivan flera gånger och påstår att b-sidan, till skillnad från a-sidan, går att lyssna på med viss behållning.
Högst otroligt betraktas denna inspelning nu för tiden som en raritet och kategoriseras i initierade progrockkretsar som ”prog-folk-avantgarde”. Och därmed vet vi nu hur mycket folk i de kretsarna egentligen vet....
Garva kunde han däremot. Enligt en trovärdig källa blev Mats kittlad så länge och så mycket att skrattet verkligen blev vansinnigt på riktigt. Han skrattade faktiskt så våldsamt att folket på Sveriges Radios radioteater blev så imponerade att de köpte rättigheterna till garvet. I vilket sammanhang det sen användes vet jag dock inte.
Otroligt nog remastrades skivan 1991 och gavs ut i 200 numrerade exemplar till. Det finns alltså 225 ex av denna vansinniga skiva. Den LP ni ser på bilden här är en av de få originalplattorna.
Bara att kunna publicera en bild av denna skiva i original menar jag är en bedrift.
Mitt exemplar är ett av de där som trycktes upp på 90-talet och har nummer 111. Den var också fruktansvärt svår att få tag på. Historien blir ännu märkligare då jag nu kan berätta att jag hittade skivan hos en säljare i Nya Zeeland av all ställen.
Hur den hamnat på andra sidan jorden borde jag så klart också frågat om, men var så nöjd över mitt fynd att jag glömde det. Är det nån som har en förklaring får ni gärna höra av er.
Mats berättade aldrig om skivinspelningen. Jag vet inte varför.
Nr: 26/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar