HOLLIES – WOULD YOU BELIEVE – 1966
Hollies gjorde i mitten av 60-talet en rad lysande singelhits och LP-skivor som räknas till de brittiska popklassikerna. Would You Believe är en av dem, men det är inte en skiva jag tycker är särskilt kul.
Visst hade Hollies förmågan att leta upp sjyssta popörhängen, men här tycker jag inte blir riktigt bra. Inte om man jämför med andra grupper och skivor från samma år; Beatles Revolver, Stones Aftermath, Kinks Face To Face eller The Whos A Quick One...till exempel. I det sällskapet känns Would You Believe lite dammig, låtar man redan hört.
Det är i och för sig sant, Hollies var inte minst duktiga på att leta upp andras bra låtar och en göra egna tolkningar av dem. På den här skivan hittar man till exempel Simon & Garfunkels I Am A Rock, som de faktiskt gör snyggt och är en av skivans bästa låtar tillsammans med I Take What I Want och I Can´t Let Go, som var covers de också. De fyra egna, skrivna under pseudonymen L. Ransford, hör inte någon av dem till skivans bättre.
Sen dyker det också upp en rad konstiga låtval som gör att jag får för mig att tiden sprungit ifrån Hollies. Covers på Sweet Little Sixteen och Stewball kan inte ha varit särskilt spännande ens 1966.
Detta sammantaget gör att jag hellre jämflör den här lill-gamla skivan med gamla storheter som Freddie & The Dreamers och Gerry And The Pacemakers än med jämngamla lekkamrater som The Who, Stones och Beatles.
Men självklart är detta ett album man utan att skämmas kan ha i sin 60-talssamling, det är som sagt något av en klassiker.
Would You Believe finns också utgiven under namnet I Can´t Let Go, som släpptes något år senare på lågprisbolaget MFP. Om man bara ska lyssna på låtarna spelar det ingen roll vilken av dem man lägger på tallriken, men känslan blir så klart en helt annan med originalet...eller?
Nr: 1800/2222
Hollies gjorde i mitten av 60-talet en rad lysande singelhits och LP-skivor som räknas till de brittiska popklassikerna. Would You Believe är en av dem, men det är inte en skiva jag tycker är särskilt kul.
Visst hade Hollies förmågan att leta upp sjyssta popörhängen, men här tycker jag inte blir riktigt bra. Inte om man jämför med andra grupper och skivor från samma år; Beatles Revolver, Stones Aftermath, Kinks Face To Face eller The Whos A Quick One...till exempel. I det sällskapet känns Would You Believe lite dammig, låtar man redan hört.
Det är i och för sig sant, Hollies var inte minst duktiga på att leta upp andras bra låtar och en göra egna tolkningar av dem. På den här skivan hittar man till exempel Simon & Garfunkels I Am A Rock, som de faktiskt gör snyggt och är en av skivans bästa låtar tillsammans med I Take What I Want och I Can´t Let Go, som var covers de också. De fyra egna, skrivna under pseudonymen L. Ransford, hör inte någon av dem till skivans bättre.
Sen dyker det också upp en rad konstiga låtval som gör att jag får för mig att tiden sprungit ifrån Hollies. Covers på Sweet Little Sixteen och Stewball kan inte ha varit särskilt spännande ens 1966.
Detta sammantaget gör att jag hellre jämflör den här lill-gamla skivan med gamla storheter som Freddie & The Dreamers och Gerry And The Pacemakers än med jämngamla lekkamrater som The Who, Stones och Beatles.
Men självklart är detta ett album man utan att skämmas kan ha i sin 60-talssamling, det är som sagt något av en klassiker.
Would You Believe finns också utgiven under namnet I Can´t Let Go, som släpptes något år senare på lågprisbolaget MFP. Om man bara ska lyssna på låtarna spelar det ingen roll vilken av dem man lägger på tallriken, men känslan blir så klart en helt annan med originalet...eller?
Nr: 1800/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar