Tredje skivan från Atoll

ATOLL – TERTIO – 1977

Utanför Frankrike är Atoll nog mest känt för att John Wetton gjorde ett inhopp i bandet, dock inte på den här skivan, som är gruppens tredje och deras sista stora. Även om Atoll inte är särskilt välkänt utanför Frankrike, de blev det inte ens under den progressiva rockens storhetstid under det tidiga 70-talet, så var det ett synnerligen aktat band i sitt hemland.

Med en inte okontroversiell mix av fransk folkmusik, symfonisk rock och långa instrumentala partier blev bandet snabbt ett av Frankrikes stora och nämns ofta tillsammans med storheter som Ange, Pulsar, Mona Lisa och Shylock, vilket kanske inte säger särskilt mycket för den som inte är insatt i fransk progrock från 70-talet.

Eftersom John Wetton en period fanns med i bandet blir det kanske lättare att relatera om jag nämner King Crimson och sen lägger till både Genesis och Yes. Där nånstans hittar man alltså Atoll.

Tertio är dock en inte särskilt intressant platta i mitt tycke, även om många kritiker nämner den välgjorda produktionen och snygga ljudbilden. Jag gillar bättre gruppens två första album Musiciens Magiciens och storverket L´Araignee-Mal.

Musiciens Magiciens för dess lite opolerade stil och kanske därför omedvetet provocerande attiutyd. Och L´Araignee-Mal för dess förfining och storslagna musik. Tertio hamnar musikaliskt nånstans mittemellan och utmanar därför inte på samma sätt som sina föregångare utan blir mer en trevlig tillställning som dock ganska snabbt försvinner ur medvetandet.

Jodå, skivan har sina stora ögonblick, själv tycker jag att den något mer experimentella b-sidan är mycket intressantare än förstasidan. Påminner stundtals ganska mycket om Pulsar vill jag påstå. Men givetvis är det så att om man gillar någon av de första skivorna är naturligtvis även denna LP ett måste i samlingen.

Nr: 105/2222