KINKS – KINDA KINKS – 1965
Det var med den här LP:n man var tvungen att börja ta Kinks och Ray Davies på allvar. Gruppens andra fullängdare hade en riktig hitlåt, Tired Of Waiting For You, som dock inte kom upp i samma nivå som You Really Got Me från debutskivan.
Men nästan alla låtarna på skivan var skrivna av bandet själv, det vill säga Ray Davies, vilket inte var särskilt vanligt så här i rockmusikens barndom. Inte ens Beatles och definitivt inte Rolling Stones klarade av det.
De hade inte det självförtroendet. Men det hade Ray Davies. Det är därför Kinda Kinks måste ses som en milstolpe inom rockmusiken. Kinks visade vad som krävdes och att de vågade göra det. De andra banden var helt enkelt tvungna att hänga på.
Men vad det gäller musiken på LP:n är den egentligen inte särskilt revolutionerande eller spännande, så långt hade Ray Davies inte kommit 1965. Det handlar här fortfarande om tre-minuters lätt sentimentala poplåtar om olycklig tonårskärlek, vilket redan då varit standard inom popmusiken ända sedan Elvis släppte sin första singel.
Å andra sidan har väl Ray Davies aldrig någonsin varit ”vanlig”, inte med den rösten...
Nåja, det sociala engagemanget som i slutet av 60-talet skulle karaktärisera Kinks låtar var inte på plats 1965. Det skulle dröja till året efter, 1966 och låten Dead End Street. Men Kinda Kinks har givetvis sin plats i varje nutida skivsamling. Det var en viktig popskiva på sin tid. Ett statement.
Nr: 2062/2222
Det var med den här LP:n man var tvungen att börja ta Kinks och Ray Davies på allvar. Gruppens andra fullängdare hade en riktig hitlåt, Tired Of Waiting For You, som dock inte kom upp i samma nivå som You Really Got Me från debutskivan.
Men nästan alla låtarna på skivan var skrivna av bandet själv, det vill säga Ray Davies, vilket inte var särskilt vanligt så här i rockmusikens barndom. Inte ens Beatles och definitivt inte Rolling Stones klarade av det.
De hade inte det självförtroendet. Men det hade Ray Davies. Det är därför Kinda Kinks måste ses som en milstolpe inom rockmusiken. Kinks visade vad som krävdes och att de vågade göra det. De andra banden var helt enkelt tvungna att hänga på.
Men vad det gäller musiken på LP:n är den egentligen inte särskilt revolutionerande eller spännande, så långt hade Ray Davies inte kommit 1965. Det handlar här fortfarande om tre-minuters lätt sentimentala poplåtar om olycklig tonårskärlek, vilket redan då varit standard inom popmusiken ända sedan Elvis släppte sin första singel.
Å andra sidan har väl Ray Davies aldrig någonsin varit ”vanlig”, inte med den rösten...
Nåja, det sociala engagemanget som i slutet av 60-talet skulle karaktärisera Kinks låtar var inte på plats 1965. Det skulle dröja till året efter, 1966 och låten Dead End Street. Men Kinda Kinks har givetvis sin plats i varje nutida skivsamling. Det var en viktig popskiva på sin tid. Ett statement.
Nr: 2062/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar