ELVIS COSTELLO – MY AIM IS TRUE – 1977
I mitten av 70-talet kunde han suttit på platsen bredvid i bussen, eller gått förbi på gatan. En liten välklädd gosse i kostym, med allt för korta byxben, slickat hår och för stora glasögon. En vilsekommen Buddy Holly-kopia. Ingen hade märkt honom.
1977, när Johnny Rotten var kung i London, läder och nitar det senaste, rödgul tuppkam, trasiga jeans och svartmålade naglar en punkuniform, passade Elvis Costello inte in.
Men hans My Aim is True var den första krusningen i den nya vågen, som blev skummet på vågtoppen efter den rasande och till en början okontrollerade punken. Nya vågen slog in med sådan kraft att det tog andan ur kroppen.
Det var märkligt att det gick vägen. Möjligtvis hade en och annan redan då tröttnat. Costellos debutalbum knackade på dörren när Damned, Sham 69 och Sex Pistols höll hov. När han till slut blev insläppt (av Lasse som läste engelska musiktidningar och hade koll) tog han över och sopade ut punken på bakgården.
Spretig och ilsken, men framför allt smart och elak. My Aim is True satte fingret på det rätta stället. Dessutom kunde Elvis Costello både sjunga och spela, till skillnad från andra.
I början var det ingen som direkt visste vad han var för en figur. Elvis Costello sorterades i början av sin karriär in i punkfacket. När New Wave dök upp som ett eget fenomen passade det honom perfekt.
Han hamnade i samma fålla (på den tiden var det viktigt att veta vilken genre det handlade om) som Graham Parker och Joe Jackson - Angry Young Men, som hade något att säga.
Elvis Costello gick dock vidare och har genom åren gjort plattor i flera olika genrer. Han har samarbetet till exempel både med Burt Bacharach och Paul McCartney. Men det är för debuten jag minns honom bäst. My Aim is True kryllar av bra låtar, Alison är fortfarande en av hans allra bästa.
Nr: 773/2222
I mitten av 70-talet kunde han suttit på platsen bredvid i bussen, eller gått förbi på gatan. En liten välklädd gosse i kostym, med allt för korta byxben, slickat hår och för stora glasögon. En vilsekommen Buddy Holly-kopia. Ingen hade märkt honom.
Men hans My Aim is True var den första krusningen i den nya vågen, som blev skummet på vågtoppen efter den rasande och till en början okontrollerade punken. Nya vågen slog in med sådan kraft att det tog andan ur kroppen.
Spretig och ilsken, men framför allt smart och elak. My Aim is True satte fingret på det rätta stället. Dessutom kunde Elvis Costello både sjunga och spela, till skillnad från andra.
Han hamnade i samma fålla (på den tiden var det viktigt att veta vilken genre det handlade om) som Graham Parker och Joe Jackson - Angry Young Men, som hade något att säga.
Elvis Costello gick dock vidare och har genom åren gjort plattor i flera olika genrer. Han har samarbetet till exempel både med Burt Bacharach och Paul McCartney. Men det är för debuten jag minns honom bäst. My Aim is True kryllar av bra låtar, Alison är fortfarande en av hans allra bästa.
Nr: 773/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar