PROCOL HARUM – A WHITER SHADE OF PALE – 1967
Jag vet inte hur många gånger jag hört A Whiter Shade of Pale. Den låten är fortfarande lika bra. Det är förmodligen en av de mest spelade 60-talslåtarna och en av de mest välkända, men ändå har den det där fantastiska kvar.
Kanske hänger det på de tunga mollackorden, kanske på den surrealistiska, nästan obegripliga texten, eller så träffade Procol Harum bara så fullständigt rätt. Låten är, trots att den är 50 år gammal, precis lika bra som 1967.
Otroligt nog är A Whiter Shade Of Pale brittiska Procol Harums debutsingel och släpptes i maj 1967. Något senare kom bandets andra singel, Homburg, som blev nästan lika gigantisk. Det går inte att påstå något annat än att det var en fantastisk start.
Men när LP:n släpptes i december samma år gick det inte lika bra. Det kan ha berott på att det dröjde så lång tid från singelsläppen. Men troligast var nog att A Whiter Shade of Pale inte fanns med på skivan, inte Homburg heller för den delen. Det var ju så man gjorde på den tiden. Var låten släppt på singel fanns ju ingen anledning att ha med dem på LP:n resonerade man.
Det är ett misstag att anta att Procol Harums debutplatta av den anledningen inte var särskilt intressant eller att bandet inte hade mer att komma med. Det är precis tvärtom, albumet A Whiter Shade Of Pale är en oerhört bra rockskiva - och vad jag tycker - Procol Harums allra bästa.
Här finns en lång rad synnerligen starka låtar, Conquistador och Something Following Me är bara ett par exempel. Mest underskattat är nog eposet Repent Walpurgis som, inte minst tack vare Gary Brookers bländande keyboardspel växer till ett vidunder.
Att inte hitlåtarna fanns med på förstapressen av LP:n ändrades på senare utgivningar. När plattan släpptes i USA togs naturligtvis A Whiter Shade of Pale med. Och när plattan gavs ut i Tyskland var det så klart Homburg som blev förstaspår.
Senare har det getts ut en lång rad olika pressningar av det här albumet.
Den som finns i min samling är av någon anledning dansk och gavs ut någon gång i början av 90-talet. Men det spelar ingen roll. Procol Harum gjorde 1967 rockmusik som inga andra tidigare hade vågat sig på eller klarade av.
Nr: 853/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Jag vet inte hur många gånger jag hört A Whiter Shade of Pale. Den låten är fortfarande lika bra. Det är förmodligen en av de mest spelade 60-talslåtarna och en av de mest välkända, men ändå har den det där fantastiska kvar.
Otroligt nog är A Whiter Shade Of Pale brittiska Procol Harums debutsingel och släpptes i maj 1967. Något senare kom bandets andra singel, Homburg, som blev nästan lika gigantisk. Det går inte att påstå något annat än att det var en fantastisk start.
Men när LP:n släpptes i december samma år gick det inte lika bra. Det kan ha berott på att det dröjde så lång tid från singelsläppen. Men troligast var nog att A Whiter Shade of Pale inte fanns med på skivan, inte Homburg heller för den delen. Det var ju så man gjorde på den tiden. Var låten släppt på singel fanns ju ingen anledning att ha med dem på LP:n resonerade man.
Det är ett misstag att anta att Procol Harums debutplatta av den anledningen inte var särskilt intressant eller att bandet inte hade mer att komma med. Det är precis tvärtom, albumet A Whiter Shade Of Pale är en oerhört bra rockskiva - och vad jag tycker - Procol Harums allra bästa.
Här finns en lång rad synnerligen starka låtar, Conquistador och Something Following Me är bara ett par exempel. Mest underskattat är nog eposet Repent Walpurgis som, inte minst tack vare Gary Brookers bländande keyboardspel växer till ett vidunder.
Den som finns i min samling är av någon anledning dansk och gavs ut någon gång i början av 90-talet. Men det spelar ingen roll. Procol Harum gjorde 1967 rockmusik som inga andra tidigare hade vågat sig på eller klarade av.
Nr: 853/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar