SANTANA – INNER SECRETS – 1978
Santana skaffade sig ny och ganska stor publik med Inner Secrets. Den här LP:n dyker ofta upp i skivsamlingar hos folk som aldrig ens hört talas om Abraxas eller Soul Sacrifice. Men Inner Secret har de koll på. Det är förresten en av de santanaskivor kritikerna spytt mest galla över någonsin.
Jag tycker kritiken är välgrundad, med Inner Secrets lämnade Carlos Santana latinorocken, den progressiva rocken och psykedelian till förmån för disco och funk. Nej, det här är inte min favorit.
Visserligen gör han det väldigt bra, Santana hade redan innan Inner Secrets visat att han kunde riva av en och annan svettig funklåt om han bara ville.
Den här gången tog han hela steget, förenklade och hamnade i disco. Som han gör på sitt alldeles eget sätt, vilket folk både uppskattade och gillade i slutet av 70-talet. Egentligen är alltså Inner Secrets inte en skiva för mig.
Men inget är enkelt när det gäller mitt förhållande till Carlos Santanas musik. Jag har flera gånger kommit på mig själv med att lyssna på Inner Secrets och verkligen gilla det jag hör, trots att det här inte finns ett enda spår av Santanas storhetstid i början av 70-talet.
Högst troligt beror detta på Santanas gitarrspel. Den har han inte släppt och det dyker upp ett och annat blixtrande gitarrsolo som man inte vill vara utan. Det är därför Inner Secrets är kvar i min samling.
Nr: 489/2222
Santana skaffade sig ny och ganska stor publik med Inner Secrets. Den här LP:n dyker ofta upp i skivsamlingar hos folk som aldrig ens hört talas om Abraxas eller Soul Sacrifice. Men Inner Secret har de koll på. Det är förresten en av de santanaskivor kritikerna spytt mest galla över någonsin.
Jag tycker kritiken är välgrundad, med Inner Secrets lämnade Carlos Santana latinorocken, den progressiva rocken och psykedelian till förmån för disco och funk. Nej, det här är inte min favorit.
Visserligen gör han det väldigt bra, Santana hade redan innan Inner Secrets visat att han kunde riva av en och annan svettig funklåt om han bara ville.
Den här gången tog han hela steget, förenklade och hamnade i disco. Som han gör på sitt alldeles eget sätt, vilket folk både uppskattade och gillade i slutet av 70-talet. Egentligen är alltså Inner Secrets inte en skiva för mig.
Men inget är enkelt när det gäller mitt förhållande till Carlos Santanas musik. Jag har flera gånger kommit på mig själv med att lyssna på Inner Secrets och verkligen gilla det jag hör, trots att det här inte finns ett enda spår av Santanas storhetstid i början av 70-talet.
Högst troligt beror detta på Santanas gitarrspel. Den har han inte släppt och det dyker upp ett och annat blixtrande gitarrsolo som man inte vill vara utan. Det är därför Inner Secrets är kvar i min samling.
Nr: 489/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar