STEVE MILLER BAND – LET YOUR HAIR DOWN – 2011
Inspirerad av framgången med comebackalbumet Bingo bokade Steve Miller ny tid i inspelningsstudion nästan direkt. Resultatet blev uppföljaren Let Your Hair Down som tassade på i precis samma bluesiga spår.
Jag kan inte låta bli att bara älska den här skivan, trots vatt det ”bara” är en CD och trots att skivan bara innehåller gamla bluescovers och egentligen inte har mycket gemensamt med det Steve Miller Band som härjade på 70-talet.
Nu var blues inget nytt för Steve Miller Band, det var där allt började. Att han står på säker mark går inte att tvivla på. Let Your Hair Down är så laddad med energi att det inte går att låta bli att tycka om låtarna. Bandet måste haft vansinnigt roligt när de spelade in skivan, det låter i alla fall så. Soundet är fräckt, ljudet är krispigt och vasst.
Och låtvalet går inte att klaga på. Steve Miller har botaniserat i sitt eget ursprung i chicagobluesen och letat fram låtar av Willie Dixon, Muddy Waters, Jimmy Reed, Robert Johnson och flera till.
Den jag allra först fastnade för var Just A Little Bit, som jag kommer ihåg kristallklart eftersom Slade letade upp låten redan i mitten av 70-talet och gjorde en lysande glamrocktolkning på albumet Old New Borrowed And Blue. Det är så klart bara nostalgi, men sånt som av någon anledning fastnat för evigt.
Sweet Home Chicago är en annan sån där låt. No More Doggin´också...Ääh, jag vågar nog påstå att varenda låt på skivan är underhållande.
Om det beror på Steve Miller eller på låtarna i sig kan jag inte säga. En bra platta är det i alla fall. Rekommenderas.
Nr: 210/CD
Inspirerad av framgången med comebackalbumet Bingo bokade Steve Miller ny tid i inspelningsstudion nästan direkt. Resultatet blev uppföljaren Let Your Hair Down som tassade på i precis samma bluesiga spår.
Nu var blues inget nytt för Steve Miller Band, det var där allt började. Att han står på säker mark går inte att tvivla på. Let Your Hair Down är så laddad med energi att det inte går att låta bli att tycka om låtarna. Bandet måste haft vansinnigt roligt när de spelade in skivan, det låter i alla fall så. Soundet är fräckt, ljudet är krispigt och vasst.
Och låtvalet går inte att klaga på. Steve Miller har botaniserat i sitt eget ursprung i chicagobluesen och letat fram låtar av Willie Dixon, Muddy Waters, Jimmy Reed, Robert Johnson och flera till.
Om det beror på Steve Miller eller på låtarna i sig kan jag inte säga. En bra platta är det i alla fall. Rekommenderas.
Nr: 210/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar