ROLLING STONES – GOATS HEAD SOUP – 1973
1973 var året då det blev okej att hata Rolling Stones. Det var året skivbolaget tvingade Glimmer Twins att byta namn på låten Starfucker till Star Star.
1973 slutade kritikerna älska Rolling Stones för allt de gjorde. De blev i stället kallade dinosaurier utan framtid.
Det var 1973 Goats Head Soup kom. Denna mystiska och gåtfulla platta. Stones voodoo-skiva och deras mest avskydda album. Den gavs ut året efter Exile On Main Street och ansågs usel i jämförelse.
På ett sätt var det säkert så. Goats Head Soup följde inte raden av Stones folk- och rotrockalbum. Låtarna höll inte heller samma klass på som på Sticky Fingers och Exile. Men i ett annat perspektiv undrar jag om inte Goats-skivan var bättre, eller missförstådd.
För här lämnar Jagger/Richards den säkra marken och börjar experimentera med nya former. På det sättet är Goats Head Soup en viktig skiva, det är det första album där Glimmer Twins testar nya former för sin musik, något som sen skulle följa dem på nästan varenda skiva som gavs ut senare.
Goats Head Soup är delvis inspelat på Jamaica. Nu är det dock inte särskilt mycket reggae på den för det. Men det gav den ett annat, mörkare och mystiskt skimmer.
Den påminner faktiskt lite om Their Satanic Majesties Request, men utan psykedelian. Och så praktiserar de backmasking, fast på sitt eget sätt...
I första låten, Dancing With Mr D används nämligen samma riff som i Jumping Jack Flash, fast baklänges. Det blir inte särskilt bra kan jag tycka, men bara idén är rätt fräck.
Naturligtvis är Goats Head Soup en underskattad skiva. Flera av låtarna borde blivit klassiker. Inte minst 100 Years Ago, där Billy Preston dominerar på klaviatur och Mick Taylor spelar så underbart gitarr att Jagger/Richards i kontrollrummet var tvungna att fada ut honom fort som bara den.
Starfucker, som för stones-fans aldrig fått nåt annat namn, är en brutal chock. Och så finns Angie här. En av Jaggers största och mest populära ballader, med all rätt. Nästan farligt suggestiv, där det till slut räcker med att han viskar fram orden för att förhäxa lyssnarna. Voodoo.
Nr: 47/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
1973 var året då det blev okej att hata Rolling Stones. Det var året skivbolaget tvingade Glimmer Twins att byta namn på låten Starfucker till Star Star.
För här lämnar Jagger/Richards den säkra marken och börjar experimentera med nya former. På det sättet är Goats Head Soup en viktig skiva, det är det första album där Glimmer Twins testar nya former för sin musik, något som sen skulle följa dem på nästan varenda skiva som gavs ut senare.
Den påminner faktiskt lite om Their Satanic Majesties Request, men utan psykedelian. Och så praktiserar de backmasking, fast på sitt eget sätt...
I första låten, Dancing With Mr D används nämligen samma riff som i Jumping Jack Flash, fast baklänges. Det blir inte särskilt bra kan jag tycka, men bara idén är rätt fräck.
Naturligtvis är Goats Head Soup en underskattad skiva. Flera av låtarna borde blivit klassiker. Inte minst 100 Years Ago, där Billy Preston dominerar på klaviatur och Mick Taylor spelar så underbart gitarr att Jagger/Richards i kontrollrummet var tvungna att fada ut honom fort som bara den.
Nr: 47/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med en delvis nyskriven text.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar