ELOY – THE VISION THE SWORD AND THE PYRE – 2017
För bara ett par år sedan var det väl ingen som trodde Frank Bornemann hade nya projekt på gång. Livealbumet Reincarnation On Stage verkade aldrig bli klart. Men det kom till slut och sen läckte hemligheten ut att Bornemann hade mer nya grejer på gång.
Med över 20 album bakom sig kunde Frank Bornemann dragit sig tillbaka med stolthet, men så blev det inte. Efter sommaren 2017 fick vi se och höra resultatet, The Vision The Sword And The Pyre, givetvis ett konceptalbum, som ofta med historisk bakgrund. Den här gången hade Bornemann fastnat för Jeanne d´Arc öde.
Albumet fick självklart ett välkommet mottagande av både fans och kritiker, många jämförde med storheter som Ocean och Time To Turn. Med andra ord kunde jag inte låta bli att köpa skivan, först på CD och sen också när den strax innan jul av en händelse dök upp på vinyl.
Nu skulle jag önskat att jag kunde ställt mig i det långa led som hyllat detta album. Men det kan jag inte. Jag tycker inte The Vision The Sword And The Pyre är ett särskilt anmärkningsvärt album, inte att det är något av Bornemanns större verk.
Jo, jag har försökt. Jag har lyssnat på skivan, först på CD:n och nu också vinylskivorna, väldigt många gånger i hopp om att det skulle vara ett album som växer med tiden, som behöver några genomlyssningar på sig för att man ska inse storheten med det.
Men den känslan har aldrig infunnit sig. Jag har i stället kommit fram till att The Vision The Sword And The Pyre är ett ganska tråkigt album som egentligen har något att säga mig. Musiken vill jag inte på några villkor alls jämföra med Ocean, som är ett av de album som verkligen växer. Att jämföra med Time To Turn, eller tvillingskivan Planets för den delen, går absolut inte.
Nej, det väntar inga gömda sensationer på The Vision The Sword And The Pyre. Det mest intressanta med albumet är förmodligen att Eloy och Frank Bornemann lyckats göra ännu en skiva att lägga till i bandets minst sagt digra produktion.
Handlingen i den historia Bornemann berättar tycker jag dessutom nästan känns lite pinsam. Kunde han inte valt något annat ämne än Jeanne d´Arc, som måste vara ett av de mest uttjatade ämnen man kan tänka sig. Det finns sedan långt tidigare massor av musik inspirerad av hennes öde, det finns filmer, teater och till och med dataspel.
Nr: 1233/2222
För bara ett par år sedan var det väl ingen som trodde Frank Bornemann hade nya projekt på gång. Livealbumet Reincarnation On Stage verkade aldrig bli klart. Men det kom till slut och sen läckte hemligheten ut att Bornemann hade mer nya grejer på gång.
Nu skulle jag önskat att jag kunde ställt mig i det långa led som hyllat detta album. Men det kan jag inte. Jag tycker inte The Vision The Sword And The Pyre är ett särskilt anmärkningsvärt album, inte att det är något av Bornemanns större verk.
Jo, jag har försökt. Jag har lyssnat på skivan, först på CD:n och nu också vinylskivorna, väldigt många gånger i hopp om att det skulle vara ett album som växer med tiden, som behöver några genomlyssningar på sig för att man ska inse storheten med det.
Nej, det väntar inga gömda sensationer på The Vision The Sword And The Pyre. Det mest intressanta med albumet är förmodligen att Eloy och Frank Bornemann lyckats göra ännu en skiva att lägga till i bandets minst sagt digra produktion.
Nr: 1233/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar