AEROSMITH – DRAW THE LINE – 1977
Aerosmiths White album? Ha, ha, det är bara till färgen i så fall. Draw The Line var första skivan där Aerosmith visade att det fanns en spricka i fasaden, att allt inte blev bättre och bättre för varje album.
Den här gången stod Aerosmith stilla. Mina förväntningar var så klart våldsamt höga efter föregångaren Rocks, men ingenting hände. Draw The Line blev den trötta och lite tråkiga uppföljaren. Brutalt bakfull och fyllesjuk också kan jag tänka mig. Det var vid den här tiden Jack Daniels blev mer intressant för Joe Perry och Steven Tyler än att göra sjyssta låtar.
Draw The Line är visserligen skränig och hård, men den här gången gick Aerosmith över gränsen, eller tappade kontrollen. Det blev kaos närmare bestämt. För att rättfärdiga det kan man försöka inbilla sig att Aerosmith kanske blivit påverkade av punken och försökte dra lite åt samma håll som Ramones. Men det är en teori jag inte tror riktigt på. Aerosmith var ett rockband, funkigt och bluesigt. Inte punk.
Jag fastnade aldrig för Draw The Line på samma sätt som Get Your Wings eller Toys In The Attic. Den stora grejen var att det inte fanns några riktigt bra låtar utom möjligtvis titelspåret.
Nej, någon jämförelse med Beatles vita kan man inte göra. LP:n har dock jämförts med Rolling Stones Exile On Main Street, vilket man på ett sätt kan kan förstå.
Båda skivorna andas samma slamriga boogie, förutom att Exile dessutom har inslag av allt från countryrock, jazz och psykedelia till gospel, vilket man inte kan påstå Draw The Line har.
Nr: 138/2222
Aerosmiths White album? Ha, ha, det är bara till färgen i så fall. Draw The Line var första skivan där Aerosmith visade att det fanns en spricka i fasaden, att allt inte blev bättre och bättre för varje album.
Den här gången stod Aerosmith stilla. Mina förväntningar var så klart våldsamt höga efter föregångaren Rocks, men ingenting hände. Draw The Line blev den trötta och lite tråkiga uppföljaren. Brutalt bakfull och fyllesjuk också kan jag tänka mig. Det var vid den här tiden Jack Daniels blev mer intressant för Joe Perry och Steven Tyler än att göra sjyssta låtar.
Draw The Line är visserligen skränig och hård, men den här gången gick Aerosmith över gränsen, eller tappade kontrollen. Det blev kaos närmare bestämt. För att rättfärdiga det kan man försöka inbilla sig att Aerosmith kanske blivit påverkade av punken och försökte dra lite åt samma håll som Ramones. Men det är en teori jag inte tror riktigt på. Aerosmith var ett rockband, funkigt och bluesigt. Inte punk.
Jag fastnade aldrig för Draw The Line på samma sätt som Get Your Wings eller Toys In The Attic. Den stora grejen var att det inte fanns några riktigt bra låtar utom möjligtvis titelspåret.
Nej, någon jämförelse med Beatles vita kan man inte göra. LP:n har dock jämförts med Rolling Stones Exile On Main Street, vilket man på ett sätt kan kan förstå.
Båda skivorna andas samma slamriga boogie, förutom att Exile dessutom har inslag av allt från countryrock, jazz och psykedelia till gospel, vilket man inte kan påstå Draw The Line har.
Nr: 138/2222
Jag tror ju att du EGENTLIGEN vet att "Draw the line" var uppföljare till "Rocks", inte till "Toys"...
SvaraRaderaSjälv tycker jag nog att "Draw the line" är snäppet vassare än båda föregångarna. Kanske just för att den är en smula vildare.
Huh, pinsamt, glömde Rocks...hur man nu kan göra det. Ändrar i texten. Den ska så klart in mellan Toys och Draw The Line. Kan tänka mig att det hänger på att jag aldrig skaffade Rocks på den tiden, utan gick direkt på Draw the line, så i min egen lilla värld blev det rätt, men det var ju fel...
SvaraRadera