MOLLY HATCHET – MOLLY HATCHET – 1978
Molly Hatchets debutplatta är något alldeles extra. Där fick de blivande sydstatsgiganterna till något som de aldrig lyckades upprepa. Det är sounthern rock när den är som bäst, från första till sista låten.
Molly Hatchet gav sig in på samma bana som giganterna Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers. Det krävdes det mod att göra, eller att man möjligtvis inte har någon som helst självbevarelsedrift. Men detta floridaband hittade sin grej direkt. Redan från början var de rebeller och förhärdade, hårdkokta krigare och sanna provokatörer.
Förstaspåret Bounty Hunter, där Danny Joe Brown inleder bandets hela karriär med att vråla Hell Yeah!, är något alldeles extra. En blytung southern-rocklåt som har allt man kan önska.
Gator County är inte mycket sämre, för att inte tala om The Price You Pay, en fet fläskig boogie. Just nu är jag väldigt glad att jag inte skaffat såna där små moderna puttefnask-högtalare utan har behållit mina gamla B&W! Det mullrar.
Och det här måste jag bara lägga till. Molly Hatchet gör bara egna låtar på skivan, utom en, en cover på Allman Brothers Dream´s I´ll Never See. Lysande, knivskarp, stenhård.
Men för att vara lite nyanserad får jag väl lägga till det här också: Skivans b-sida är inte riktigt lika vass som den första. Här blir Molly Hatchet lite jammigare, och då håller de inte samma klass som de stora hjältarna. Men Hell Yeah! Det här är bra sydstatsrock!
Nr: 1177/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.
Molly Hatchets debutplatta är något alldeles extra. Där fick de blivande sydstatsgiganterna till något som de aldrig lyckades upprepa. Det är sounthern rock när den är som bäst, från första till sista låten.
Molly Hatchet gav sig in på samma bana som giganterna Lynyrd Skynyrd och Allman Brothers. Det krävdes det mod att göra, eller att man möjligtvis inte har någon som helst självbevarelsedrift. Men detta floridaband hittade sin grej direkt. Redan från början var de rebeller och förhärdade, hårdkokta krigare och sanna provokatörer.
Förstaspåret Bounty Hunter, där Danny Joe Brown inleder bandets hela karriär med att vråla Hell Yeah!, är något alldeles extra. En blytung southern-rocklåt som har allt man kan önska.
Gator County är inte mycket sämre, för att inte tala om The Price You Pay, en fet fläskig boogie. Just nu är jag väldigt glad att jag inte skaffat såna där små moderna puttefnask-högtalare utan har behållit mina gamla B&W! Det mullrar.
Och det här måste jag bara lägga till. Molly Hatchet gör bara egna låtar på skivan, utom en, en cover på Allman Brothers Dream´s I´ll Never See. Lysande, knivskarp, stenhård.
Men för att vara lite nyanserad får jag väl lägga till det här också: Skivans b-sida är inte riktigt lika vass som den första. Här blir Molly Hatchet lite jammigare, och då håller de inte samma klass som de stora hjältarna. Men Hell Yeah! Det här är bra sydstatsrock!
Nr: 1177/2222
OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar