The Musical Box: Från en röd elektrisk gitarr och tillbaka

fredag 23 mars 2018

Från en röd elektrisk gitarr och tillbaka

Årets stora svenska rockhändelse är så klart att Wilmer X äntligen återuppstår igen efter tolv år. Känns som Wilmer X behövs.
För att alla ska kunna sig uppdaterade på Wilmersoundet från början till nu kommer här en sammanställning av våra skånska rockhjältars diskografi, från den röda elektriska gitarren via Klubb Bongo och Vem får nu se alla tårar till 2005 års 13 våningar upp. Alla Wilmer X skivor har recenserats på bloggen. Det är bara att hänga på.


Mediumplay (1980)
Mini-LP med sex låtar där En röd elektrisk gitarr är en klassiker bland fansen. Innehåller bara sju låtar. Här finns fantastiska små saker som Slå dank, Dum i huvet och Jag vill va gla´. Inga av dem ens i närheten av att vara särskilt originella, men kul ändå.
Wilmer X (1981)
Det var med den här LP:n från Svenska Popfabriken det började, inspelad i Studio Bombadill i Klippan med nordvästskånska rocklegenden Pål Spektrum som producent och förstärkta av Sticky Bomb från Kriminella Gitarrer på maraccas.
Fula fula ord (1982)
Fula fula ord är Wilmer X första trevande steg utanför tryggheten i Skåne. Nu skulle MNW ta hand om malmöpågarna i stället för Svensk Pop i Klippan. Resultatet blev givetvis helt okej, men knappast en succé.
Djungelliv (1983)
En smaskig rockplatta det här. Djungelliv retar de mest primitiva delarna av hjärnan och det går inte att låta bli att gilla den. När jag hör den här LP:n blir jag allt mer övertygad om att början av 80-talet var Wilmer X stora tid.
Under hot (1985)
Under hot är nog mer en party-LP än en lyssningsskiva. Wilmer X tar varenda tillfälle att skruva tempot och volymen så högt det går. På sina ställen blir det nästan lite för mycket. 
V-I-L-D (1986)
Ännu en sån där konsert där man med en suck kan konstatera att man borde varit där... V-I-L-D spelades in 1986. Men ryktet som hårt arbetande liveband med massor av charm och energi hade Wilmer X skaffat flera år tidigare.
Tungt vatten (1986)
Den här LP:n har flera varningssignaler. Omslagsbilden tyder på en typisk LP från mitten av 80-talet med svensk pop. Dessutom är den från 1986, vilket inte var ett särskilt bra popår. Men i det här fallet ljuger intrycket. Tungt vatten är bra svensk garagerock.
Downward Bound (1986)
Downward Bound är en anonym LP i Wilmer X gedigna historia. Det var skivan som skulle ta våra rockhjältar utanför Sveriges gränser. Orsaken till att skivan är något okänd beror så klart på att utlandssatsningen inte gick bra.
Not Glamorous (1987)
Not Glamorous var den andra skivan av två och innehöll nästan uteslutande översatta låtar från 1986 års LP Tungt vatten. Wilmer X hade alltså gjort precis som danska Gasolin och försökt sig på en utlandssatsning genom att spela in gamla låtar med engelska texter.
Teknikens under (1988)
Svaret på om det var med Teknikens under som Wilmer X föddes eller dog beror på vem du frågar. Dem som höll den röda elektriska gitarren högt och var uppväxta på klippanpop fnyser åt denna LP. För folk som följde vad som hände på topplistorna var det här det första mullret.
Klubb Bongo (1989)
Klubb Bongo är en bra svensk rock-, eller möjligtvis pop-skiva. Hon är ihop med en insekt är en alldeles förbannat bra låt. Men jag kan inte hjälpa att jag saknar den där lite naiva glöden och allra mest det stökiga soundet från Fula fula ord och Under hot.
Mambo feber (1991)
Mambo feber må vara en sell-out eller inte alls. Innan det här albumet gavs ut hade jag redan nästan alla tidigare Wilmer X-skivor. Skillnaden är att Mambo feber inte är lika Stones-skramlig som sina föregångare.
En speciell kväll  (1991)
Wilmer X bidrag till unpluggedgenren kom till av en tillfällighet. STV ville göra en film om bandet efter att de blivit folkkära med Vem får nu se alla tårar? Men Nisse Hellberg och bandet ville göra något annat, en kväll för särskilt inbjudna gäster.
Pontiac till himmelen (1993)
Pontiac till himmelen är ett av dessa album som förutom ett ganska fräckt intro, en sjysst hitlåt, en ironiker och en låt där Wilmer X visar sig från sin mest känslosamma sida, blev ännu en sån där CD man bara lyssnade på någon enstaka gång.
Snakeshow (1994)
Tredje och sista försöket att nå utanför Sverige. Men att översätta rock från malmöitiska till engelska är nästan omöjligt, det blir inte särskilt bra oavsett hur mycket jobb som läggs ner. Snakeshow är därför en parentes, Wilmer X ska avnjutas på skånska.
Hallå världen (1995)
Hallå världen är Wilmer X som fullfjädrat popband stylat i den kommersialiserade svenska popfabriken. Att Hallå världen skulle ha något att göra med en charmigt ruffig storhet som Under hot är bara fånigt att påstå. Garagerockbandet hade i mitten av 90-talet blivit trevlig radiopop. 
Primitiv (1998)
När Primitiv kom visade det sig att den fått rätt namn. Wilmer X hade verkligen gått tillbaka till sin enkla raka bonnarock. Sån där musik som man knappt behöver tänka för att förstå, den bara är där och lever ett eget liv som man kan hänga med på om man vill och kan. 
Silver (2000)
Silver är andra retroplattan av Wilmer X. Nisse Hellberg satte ner klacken så det stänkte i den svenska popmyllan, hoppade av radiopoptåget i farten och gick tillbaka till sina rötter, skramlig välgörande.
Lyckliga hundar (2003)
Historien bakom Lyckliga hundar är dubbeltydig. Skivan utropades av kritiker som det bästa Wilmer X gjort sedan Mambo feber. Men bandet själv verkade ha tröttnat på popkarusellen och lämnade strax efteråt sitt skivbolag.
13 våningar upp (2005)
Spelades in utan uppbackning av skivbolag eller resurser, men blev trots det bandets enda etta någonsin på den svenska topplistan. Wilmer X gick tillbaka till sina rock´n rollrötter och det gillade både nya och gamla fans.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar