En konstig Genesisplatta

GENESIS – AND THEN THERE WERE THREE – 1981

...and Then There Were Three...
Den är så konstig att det blir bra.

Det är första plattan efter Steve Hacketts avhopp, därav det ansträngt humoristiska namnet. Det märks naturligtvis att den sista virtuosen i Genesis lämnat. Det är egentligen en rätt medioker sak, utan starka melodier. Det är bara Tony Banks synthar som håller ihop det hela...vilket i min värld är...

Men av någon konstig anledning gillar jag ändå And Then There Were Three. Av sentimentala skäl givetvis, men också för att albumet är så annorlunda jämfört med andra senare genesis-skivor. För någonstans försöker bandet fortfarande lira progressiv rock, även om resultatet blir ett mellanting mellan synthpop, halvtaskig progg, danspop och kanske country. Och i denna smet känner jag i igen en del gammalt material.

Det finns också ett par riktigt bra låtar som vid de första lyssningarna dock inte är särskilt uppenbara. Down and Out och Undertow hittade efter visst tjatigt spelande av skivan hem hos mig. Burning Rope skulle också vara en sjysst låt, om det inte hade varit för Banks.

Till sist är ju faktiskt både Snowbound och Follow Me Follow You rätt bra pop ändå. Se där, det gick att hitta nåt positivt om den här skivan också.

Nr: 81/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans med delvis nyskriven text.