BEATLES – LET IT BE – 1970
Huvudnumret här är så klart Let It Be, som sen blev en Paul McCartneys allra största låtar någonsin och som han fortfarande måste spela på sina konserter. Jag gillar mellanspelet på gitarr bäst, det var George Harrison som gjorde det.
Albumet Let It Be blev Beatles trettonde och sista studioalbum. 1970 var det dock det tolfte eftersom Magical Mystery Tour då inte ansågs vara ett fullvärdigt album, vilket det dock blev senare. Rörigt? Tja, men under inspelningen av Let It Be var det mycket värre än så.
Så här. De flesta låtarna på Let It Be spelades faktiskt in före LP:n Abbey Road 1969, som alla vet kom ut året innan Let It Be. De inspelningarna hade arbetsnamnet Get Back. Repetetionerna och inspelningarna filmades vilket senare blev filmen Get Back där den stora finalen var den berömda takkonserten på Abbey Roadstudion.
Projektet gick så långt att ett album med namnet Get Back pressades i en mindre upplaga och skivan recenserades till och med i Beatles Monthly Book, men drogs därefter in och blev aldrig utgiven.
Under den här perioden var beatlesmedlemmarna så trötta på varandra att de knappt ville visa sig i studion samtidigt, vilket inte gjorde det enklare. John Lennon hade skrivkramp, därför tog Paul McCartney över vilket gjorde att han satte sin prägel på låtarna, vilket ledde till att sprickan blev ännu större. När Phil Spector sen kom in som producent och adderade en hel stråkorkester på The Long And Winding blev Macca förbannad...och så vidare.
Trots det får man ändå säga att slutprodukten blev riktigt lyckad. Det är inte Beatles främsta verk, men jämfört med nästan allt annat existerande är det en lysande popskiva. Soundet, eller snarare känslan, vilket var fullt medvetet, är att Let It Be är ett ganska ruffigt album. Snack mellan låtarna, inspelningar gjorda live i studion och korta låtsnuttar typ Maggie Mae och Dig It togs med för att förstärka den känslan.
Det finns fler låtar att nämna än Let It Be. Min favorit och orsaken till jag en gång i tiden köpte skivan är John Lennons psykedeliska Across The Universe. Harrisons I Me Mine är en annan låt jag fastnar för.
Nr: 360/2222
Huvudnumret här är så klart Let It Be, som sen blev en Paul McCartneys allra största låtar någonsin och som han fortfarande måste spela på sina konserter. Jag gillar mellanspelet på gitarr bäst, det var George Harrison som gjorde det.
Projektet gick så långt att ett album med namnet Get Back pressades i en mindre upplaga och skivan recenserades till och med i Beatles Monthly Book, men drogs därefter in och blev aldrig utgiven.
Under den här perioden var beatlesmedlemmarna så trötta på varandra att de knappt ville visa sig i studion samtidigt, vilket inte gjorde det enklare. John Lennon hade skrivkramp, därför tog Paul McCartney över vilket gjorde att han satte sin prägel på låtarna, vilket ledde till att sprickan blev ännu större. När Phil Spector sen kom in som producent och adderade en hel stråkorkester på The Long And Winding blev Macca förbannad...och så vidare.
Det finns fler låtar att nämna än Let It Be. Min favorit och orsaken till jag en gång i tiden köpte skivan är John Lennons psykedeliska Across The Universe. Harrisons I Me Mine är en annan låt jag fastnar för.
Nr: 360/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar