10CC – WINDOWS IN THE JUNGLE – 1983
Är det här ett underskattat album? Eric Stewart och Graham Gouldman fick sån svidande kritik när de släppte Windows In The Jungle att det tog dem nästan tio år att komma tillbaka. Rejält stukade med självförtroendet i botten lämnade dem, förmodligen ordentligt besvikna, popscenen.
Men Window In The Jungle har kvalitetet och flera av låtarna är något av det bästa jag hört med 10cc. Blev 10cc verkligen så missförstådda? Både jag och skivsamlarpolare tll mig har ju i alla år påstått att Windows är ett fruktansvärt bottennapp.
Men när jag nu lyssnar på skivan igen, efter mer än 30 år och med helt andra ingångsvinklar, och bredare erfarenhet än då, är det något helt annat jag hör.
Det här är ett album med fantastiskt fina poplåtar, inledningen med åtta minuter långa 24 Hours är inte bara oerhört intelligent pop utan också synnerligen lyssningsvärt.
Jag vågar till och med jämföra den med sviten Feel The Benefit från Deceptive Bends, och alla 10cc-fans vet exakt hur bra den var. Är kanske Windows In The Jungle 10cc:s svar på Zombies Odessey & Oracle?
Ett sågat, missförstått och sen bortglömt album som förtjänar att upptäckas igen. Nja, kanske inte helt och hållet, men faktiskt inte långt ifrån. Windows har ju ingen Time Of The Season.
Men å andra sidan har skivan låtar som Yes I Am, Americana Panorma, City Lights och stökiga Taxi Taxi. Låtar som alla är stiltypiska för 10cc, vid den här tiden alltså bara Eric Steart och Graham Gouldman som 1983 hade drivit bandet vidare i över sju år utan Lol Creme och Kevin Godley.
Jag tror att den splittringen är orsaken till varför 10cc:s skivor fick sån hård kritik i början av 80-talet. Allt Stewart och Gouldman gjorde jämfördes ju med gruppens tidiga album och inget ansågs hålla måttet. Inte ens efter album som Deceptive Bends och Bloody Tourists (den med Dreadlock Holiday) fick duon ett ordentligt erkännande.
Det är kanske dags för det nu då? Det tog Eric Stewart och Graham Gouldman många år att komma över besvikelsen hur deras musik togs emot av både kritiker och publik. I princip blev det slutet för 10cc, som var ett av sin tids mest moderna och intressanta popband, men aldrig fick det stora erkännandet de förtjänade.
Nr: 935/2222
Är det här ett underskattat album? Eric Stewart och Graham Gouldman fick sån svidande kritik när de släppte Windows In The Jungle att det tog dem nästan tio år att komma tillbaka. Rejält stukade med självförtroendet i botten lämnade dem, förmodligen ordentligt besvikna, popscenen.
Men när jag nu lyssnar på skivan igen, efter mer än 30 år och med helt andra ingångsvinklar, och bredare erfarenhet än då, är det något helt annat jag hör.
Jag vågar till och med jämföra den med sviten Feel The Benefit från Deceptive Bends, och alla 10cc-fans vet exakt hur bra den var. Är kanske Windows In The Jungle 10cc:s svar på Zombies Odessey & Oracle?
Ett sågat, missförstått och sen bortglömt album som förtjänar att upptäckas igen. Nja, kanske inte helt och hållet, men faktiskt inte långt ifrån. Windows har ju ingen Time Of The Season.
Men å andra sidan har skivan låtar som Yes I Am, Americana Panorma, City Lights och stökiga Taxi Taxi. Låtar som alla är stiltypiska för 10cc, vid den här tiden alltså bara Eric Steart och Graham Gouldman som 1983 hade drivit bandet vidare i över sju år utan Lol Creme och Kevin Godley.
Det är kanske dags för det nu då? Det tog Eric Stewart och Graham Gouldman många år att komma över besvikelsen hur deras musik togs emot av både kritiker och publik. I princip blev det slutet för 10cc, som var ett av sin tids mest moderna och intressanta popband, men aldrig fick det stora erkännandet de förtjänade.
Nr: 935/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar