TOM PETTY – FULL MOON FEVER - 1989
Ska det sättas nån kvalitetstämpel på bra rock från det sena 80-talet, går det att använda Tom Pettys Full Moon Fever som mall. Bättre än så blev inte rockmusiken under slutet av 80-talet.
Det är förmodligen också den Tom Petty-skiva som det sålts allra mest exemplar av. Alla har den...
Men att Full Moon Fever skulle vara Tom Pettys bästa album kan jag inte gå med på. Där rankar jag Damn The Torpedoes, Hard Promises och debutsskivan från 1976 högre.
Men det är så klart ändå ett lysande album. Jag hävdar detta igen*: Tom Petty gör aldrig några dåliga grejer!
Full Moon Fever bröt en trend. Det är Tom Pettys första soloalbum. Alla de tidigare hade han gjort tillsammans med legendariska The Heartbreakers.
Skillnaden är dock minimal, eller snarare ingen alls, Tom Petty låter här som han alltid gjort.
Full Moon Fever kom till under Tom Pettys tid i Traveling Wilburys, där han under en tid festade tillsammans med Bob Dylan, Jeff Lynne, Roy Orbison och George Harrison.
Att de alla fem i samband med det också gjorde soloalbum som alla har stora likheter med Wilburys är så klart ingen tillfällighet. ELO-demonen Jeff Lynne producerade.
Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Men för egen del gillar jag Pettys lite opolerade sida bättre än Full Moon Fevers välputsade fasad.
Men givetvis finns det en lång rad briljanta rocklåtar på den här skivan. Won´t Back Down är nog den mest välkända.
Men jag vill nog påstå att alla låtar är bra. Vad var det jag sa! Tom Petty gör alltid bra grejer!
Nr: 664/2222
* se alla mina andra recensioner av Tom Pettys album...
Ska det sättas nån kvalitetstämpel på bra rock från det sena 80-talet, går det att använda Tom Pettys Full Moon Fever som mall. Bättre än så blev inte rockmusiken under slutet av 80-talet.
Men att Full Moon Fever skulle vara Tom Pettys bästa album kan jag inte gå med på. Där rankar jag Damn The Torpedoes, Hard Promises och debutsskivan från 1976 högre.
Men det är så klart ändå ett lysande album. Jag hävdar detta igen*: Tom Petty gör aldrig några dåliga grejer!
Skillnaden är dock minimal, eller snarare ingen alls, Tom Petty låter här som han alltid gjort.
Full Moon Fever kom till under Tom Pettys tid i Traveling Wilburys, där han under en tid festade tillsammans med Bob Dylan, Jeff Lynne, Roy Orbison och George Harrison.
Att de alla fem i samband med det också gjorde soloalbum som alla har stora likheter med Wilburys är så klart ingen tillfällighet. ELO-demonen Jeff Lynne producerade.
Om det är bra eller dåligt låter jag vara osagt. Men för egen del gillar jag Pettys lite opolerade sida bättre än Full Moon Fevers välputsade fasad.
Men jag vill nog påstå att alla låtar är bra. Vad var det jag sa! Tom Petty gör alltid bra grejer!
Nr: 664/2222
* se alla mina andra recensioner av Tom Pettys album...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar