THAT PETROL EMOTION – END OF THE MILLENIUM PSYCHOSIS BLUES - 1988
Förmodligen skulle man utan större protester kunna avfärda That Petrol Emotion som ännu ett deprimerat postpunkband. Hålögda hjältar med isbitar till ögon, fullständigt desillusionerade och uppgivna. Men så enkelt är det inte...
...eller att den här fortsättningen på gamla punkarna i Undertones snöat in alldeles för mycket på band som U 2 och Joy Division. Och att bygga massiva väggar av gitarrer var ett ganska enkelt sätt att komma undan. Men så enkelt är det inte.
End Of The Millenium Psychosis Blues är nämligen betydligt bättre än så. Det är en stark postpunkplatta, förvånansvärt varierad och på sitt sätt riktigt snyggt gjord.
Man skulle faktiskt inte alls kunna tro att den är gjord så sent som 1988, den låter bättre än så... Om jag inte känt till det skulle jag tippat på allra senast 1984...
That Petrol Emotion rör sig i flera musikaliska kvarter, allt från U2-baserad gitarrpop, via Televisions depressiva tendenser till irländsk folkrock och jazz (!). Det är ett snyggt jobb utan tvekan.
Det här är den tredje LP:n från That Petrol Emotion, som i princip är Undertones utan Feargal Sharkey.
Kännare av bandet hävdar att gruppens två första plattor var betydligt vildsintare. Det vet jag inget om. Jag vet bara att det här är en LP jag gärna spelar.
Nr: 599/2222
Förmodligen skulle man utan större protester kunna avfärda That Petrol Emotion som ännu ett deprimerat postpunkband. Hålögda hjältar med isbitar till ögon, fullständigt desillusionerade och uppgivna. Men så enkelt är det inte...
End Of The Millenium Psychosis Blues är nämligen betydligt bättre än så. Det är en stark postpunkplatta, förvånansvärt varierad och på sitt sätt riktigt snyggt gjord.
Man skulle faktiskt inte alls kunna tro att den är gjord så sent som 1988, den låter bättre än så... Om jag inte känt till det skulle jag tippat på allra senast 1984...
Det här är den tredje LP:n från That Petrol Emotion, som i princip är Undertones utan Feargal Sharkey.
Kännare av bandet hävdar att gruppens två första plattor var betydligt vildsintare. Det vet jag inget om. Jag vet bara att det här är en LP jag gärna spelar.
Nr: 599/2222
Jag får erkänna att jag aldrig lyssnat på That Petrol Emotion, de är bara ett namn jag minns från mitten av 1980-talet. Men jag vill i sammanhanget slå ett slag för The Undertones, som du i texten omnämner som "gamla punkare".
SvaraRaderaUndertones var betydligt mer än bara ännu ett punkband i mängden. Enligt min åsikt gjorde de alldeles lysande punk-pop, i gränslandet mellan renoldad punk och det som brukar kallas powerpop. Deras debut-LP är en av få plattor från punkeran som jag fortfarande gärna spelar.
Jag kan också erkänna att jag gillade ett par av Feargal Sharkeys solo-grejor, bl.a. minns jag att han hade en mindre hit med en trevlig, soulinfluerad poplåt som jag har för mig hette "Out of my system".
Jag håller med dej helt vad det gäller Undertones, men i texten gjorde jag en liten förenklande generalisering. Har också deras första platta, som jag fortfarande tycker är en av de bättre från den tiden.
Radera