Blondies The Hunter

BLONDIE – THE HUNTER - 1982

Vad hade Blondie med 80-talet att göra? Ingenting skulle jag påstå. Inte efter att jag nu hört The Hunter från 1982 igen.
Blondie var ett av 70-talets fräckaste och coolaste new wave-band. Du kommer väl ihåg album som Plastic Letter, Parallel Lines, för att inte glömma debutskivan 1976. The Hunter har ingenting av det.

1982 kom LP.n The Hunter, vilket faktiskt är den enda platta i min samling som är en bildskiva. Jag har fått den. Har aldrig någonsin köpt, eller känt behovet av att köpa en bildskiva.

Jag har nämligen aldrig hajat grejen... Ska man hänga dem på väggen? Är det meningen att man ska lyssna på dem (vilket jag har en vana att göra med mina skivor)? Hur är det tänkt egentligen?

The Hunter har jag emellertid ALDRIG haft hängande uppe på nån vägg. I min vägghylla står skivor som Surrealistic Pillow, Boogie with Canned Heat och Stones. Finns det nån som kan tänka sig The Hunter i det sällskapet...

The Hunter är riktigt usel. Om nu Autoamerican (skivan innan) var ett bottennapp...

Vad är då det här? Lita Ford (kolla Debbies frisyr) möter eurodisco...

Nånstans har jag läst mig till att Blondie gjorde den här plattan bara för att uppfylla ett kontrakt.

Som jag ser det hade det varit bättre för alla om de brutit kontraktet och betalat vad det kostade... Det hade alla tjänat på.

Nr: 1661/2222