GEORGE HARRISON – THE CONCERT FOR BANGLA DESH – 1971
Det här är vad man kan kalla ett historiskt viktigt album. The Concert For Bangla Desh är (vad jag vet) den allra första välgörenhetskonsert arrangerad av en rockmusiker. Konserten var George Harrisons sätt att 1971 dra uppmärksamhet till den stora hungersnöd som då rådde i Bangla Desh.
Att konserten sen inte gav särskilt mycket pengar är en annan sak (det mesta gick tydligen i skatt!). Men att The Concert For Bangla Desh var en av förebilderna för Bob Geldof och hans Live Aid är ganska säkert. Och många andra senare konserter också.
Inspelningen är inte bara historiskt ”intressant”. Detta är också en liten musikskatt. George Harrison trummade på kort tid ihop ett fantastiskt gäng musiker; Eric Clapton, Billy Preston, Leon Russell, Ringo Starr, Jim Keltner...och så lurade han ut Bob Dylan ur sin eremithydda.
Indiske musikern Ravi Shankar gör också ett par solonummer. Dessutom finns hela Badfinger med på scenen, dock utan att framföra nån av sina egna låtar.
Jag måste först säga att ljudet är förvånansvärt bra, inte det allra bästa, men väldigt mycket bättre än andra liknande konsertinspelningar jag hört.
Men varför ska man nu lyssna på den här inspelningen över 40 år senare?
Jo, det finns flera skäl.
Bob Dylans framträdande - Han gör visserligen bara ett antal av sina standardnummer från den här tiden, Blowin´In The Wind, Just Like A Woman och några till. Hans insats är inte direkt anmärkningsvärd. Men från 1971 finns det inte särskilt många liveinspelningar med Dylan. Ett fullt tillräckligt skäl för Dylanfreaks.
Leon Russel – kokar ihop en sagolik medley på Jumpin´ Jack Flash och gamla soulklassikern Youngblood. Den är brutal.
George Harrison – är i högform. De nummer han gör, plockade från sin då enda soloplatta, All Things Must Pass, är läckra. Men det är ingenting mot Here Comes The Sun, som han här spelar med bara akustisk gitarr, och det är en av de allra, allra bästa versioner jag hört av den låten.
While My Guitar Gently Weeps, som egentligen borde varit omöjlig att göra live, är så avslappnat läcker att jag knappt har ord för det.
Och till sist finns på den här trippel-LP:n den enda inspelning, vad jag vet, av låten Bangla Desh, som Harrison skrev speciellt för tillfället. Därför är The Concert For Bangla Desh värd att lyssna på nu också.
Men man får göra en avvägningen. Konserten inleds med ett 15 minuter långt nummer av Ravi Shankar. Gillar man inte indisk sitar går den givetvis att hoppa över. Men vem har tagit skada av en indisk raga? Vem vet, man kanske mår bra av det...
Skivan är förresten inköpt 1977 i Hannover, Tyskland, i en av de största skivaffärer jag varit inne i. Jag hittade den på andra eller tredje våningen i detta gigantiska musikvaruhus. Med boxen följde också en booklet på 64 sidor med massor av bilder från konserten. Inte illa alls.
Nr: 48/2222
Det här är vad man kan kalla ett historiskt viktigt album. The Concert For Bangla Desh är (vad jag vet) den allra första välgörenhetskonsert arrangerad av en rockmusiker. Konserten var George Harrisons sätt att 1971 dra uppmärksamhet till den stora hungersnöd som då rådde i Bangla Desh.
Att konserten sen inte gav särskilt mycket pengar är en annan sak (det mesta gick tydligen i skatt!). Men att The Concert For Bangla Desh var en av förebilderna för Bob Geldof och hans Live Aid är ganska säkert. Och många andra senare konserter också.
Inspelningen är inte bara historiskt ”intressant”. Detta är också en liten musikskatt. George Harrison trummade på kort tid ihop ett fantastiskt gäng musiker; Eric Clapton, Billy Preston, Leon Russell, Ringo Starr, Jim Keltner...och så lurade han ut Bob Dylan ur sin eremithydda.
Indiske musikern Ravi Shankar gör också ett par solonummer. Dessutom finns hela Badfinger med på scenen, dock utan att framföra nån av sina egna låtar.
Bob Dylans framträdande - Han gör visserligen bara ett antal av sina standardnummer från den här tiden, Blowin´In The Wind, Just Like A Woman och några till. Hans insats är inte direkt anmärkningsvärd. Men från 1971 finns det inte särskilt många liveinspelningar med Dylan. Ett fullt tillräckligt skäl för Dylanfreaks.
Leon Russel – kokar ihop en sagolik medley på Jumpin´ Jack Flash och gamla soulklassikern Youngblood. Den är brutal.
George Harrison – är i högform. De nummer han gör, plockade från sin då enda soloplatta, All Things Must Pass, är läckra. Men det är ingenting mot Here Comes The Sun, som han här spelar med bara akustisk gitarr, och det är en av de allra, allra bästa versioner jag hört av den låten.
While My Guitar Gently Weeps, som egentligen borde varit omöjlig att göra live, är så avslappnat läcker att jag knappt har ord för det.
Och till sist finns på den här trippel-LP:n den enda inspelning, vad jag vet, av låten Bangla Desh, som Harrison skrev speciellt för tillfället. Därför är The Concert For Bangla Desh värd att lyssna på nu också.
Men man får göra en avvägningen. Konserten inleds med ett 15 minuter långt nummer av Ravi Shankar. Gillar man inte indisk sitar går den givetvis att hoppa över. Men vem har tagit skada av en indisk raga? Vem vet, man kanske mår bra av det...
Skivan är förresten inköpt 1977 i Hannover, Tyskland, i en av de största skivaffärer jag varit inne i. Jag hittade den på andra eller tredje våningen i detta gigantiska musikvaruhus. Med boxen följde också en booklet på 64 sidor med massor av bilder från konserten. Inte illa alls.
Nr: 48/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar