Rare Earth, en galen mexikan och porrklubbsdisco

RARE EARTH – MA - 1973

Ma är en förbannat bra Rare Earth-platta. Har du inte den, ta turen ner till begagnataffären och leta rätt på ett eget exemplar så fort som möjligt.

Det här är nämligen Rare Earth när de är som allra bäst. Tufft, stökigt, en scratchig elak och fräck gitarr, tunga funkrytmer och en massa energi. Och en galen mexikan...och porrklubbsdisco...

Skivan är från 1973 och är den sista riktigt bra skivan med Rare Earth. Efter det här började de ägna sig åt lite mer vanlig mainstrem discopop och soul. Inte bortkommet, men inte alls med den här vassa energin.

Jag skulle nog kunna påstå att Ma är en av de bästa funkskivor jag har i min samling. Så bra är den!

Och det hänger inte bara på förstasidans enda spår, 17 minuter långa Ma. För min del skulle den kunnat få vara dubbelt så lång. De där sugande rytmerna går inte att slita sig från.

På andrasidan sansar sig Rare Earth och river av fyra låtar. Riktigt starka allihop. Big John Is My Name är fräck, Smiling Faces Sometime (där det dyker upp en galen babblande mexikan som det inte verkar gå att få stopp på) går inte att bara låta passera, liksom Hum Along And Dance.

Stönande avslutningen med Come With Me är fullt i klass med Donna Summers Love To Love You Baby, den skulle funka i vilken porrfilm som helst. Bäst i den klassen är dock fortfarande Robert Plant i Whole Lotta Love.

Och så gillar jag bilden på omslaget. Lite slitet och småskitigt är dock mitt skivomslag. Men det står man ut med, om skivan är tillräckligt bra.

Sen borde jag så klart nämna Norman Whitfield också, producent och låtskrivare, och Motowns häxmästare vid den här tiden. Det var han som höll i trollstaven när den här skivan spelades in.

Nr. 1730/2222