RICK WAKEMAN – NO EARTHLY CONNECTION – 1976
Det här är en stadig bit brittisk progrock från mitten av 70-talet. Det är pompöst, pretentiöst och bombastiskt. Det är kryptiska texter, långa vindlande melodislingor och en sjumannaorkester i bakgrunden. Låter det jobbigt?
Det är precis tvärtom. Det här är en lysande platta med Rick Wakeman. No Earthly Connection är fascinerande och jag drar mig inte för att jämföra med Thick As A Brick och The Lamb Lies Down On Broadway...
...även om jag tror att jag kanske tar i lite för mycket då...men det är upp till var och en...
Självklart är detta ett konceptalbum med någon slags löst ihopfogad historia. Det är dock inte så intressant i sammanhanget.
Det spännande är hur Rick Wakeman bygger upp sina musikstycken och sedan fogar samman dem till en enda enhet.
När jag lyssnar på No Earthly Connection är Rick Wakeman kung, en progrockens magiker och illusionist. Det går inte att på några sätt bryta den förtrollningen. Förhäxande är nog ett bättre ord.
Det sätt Rick Wakeman hanterar sina klaviaturinstrument, allt från hammondorgel till moogsynthar, mellotron och Honky tonk-piano är inget annat än en bländande uppvisning av en virtuos.
Det är svårt att inte älska No Earthly Connection...under förutsättning att man har en viss svaghet för progressiv 70-talsrock...
...jag kan tänka mig att det finns en och annan som avskyr sånt här. Men de har säkert slutat läsa den här texten för länge sen...
Nr: 1692/2222
Det här är en stadig bit brittisk progrock från mitten av 70-talet. Det är pompöst, pretentiöst och bombastiskt. Det är kryptiska texter, långa vindlande melodislingor och en sjumannaorkester i bakgrunden. Låter det jobbigt?
...även om jag tror att jag kanske tar i lite för mycket då...men det är upp till var och en...
Det spännande är hur Rick Wakeman bygger upp sina musikstycken och sedan fogar samman dem till en enda enhet.
När jag lyssnar på No Earthly Connection är Rick Wakeman kung, en progrockens magiker och illusionist. Det går inte att på några sätt bryta den förtrollningen. Förhäxande är nog ett bättre ord.
Det sätt Rick Wakeman hanterar sina klaviaturinstrument, allt från hammondorgel till moogsynthar, mellotron och Honky tonk-piano är inget annat än en bländande uppvisning av en virtuos.
Det är svårt att inte älska No Earthly Connection...under förutsättning att man har en viss svaghet för progressiv 70-talsrock...
...jag kan tänka mig att det finns en och annan som avskyr sånt här. Men de har säkert slutat läsa den här texten för länge sen...
Nr: 1692/2222
Omslaget är värt en kommentar. Till skivan hörde en spegelfolie som man skulle rulla ihop och placera i mitten av bilden, som därvid blev normal sedd i spegeln. Den har du med, hoppas jag?
SvaraRaderaJa vet! Påminn mej inte. Jag har inte spegelfolien...
Radera