MOODY BLUES – IN SEARCH OF THE LOST CHORD – 1968
I slutet av 60-talet skulle alla band vara psykedeliska, kryptiska och svåråtkomliga. Moody Blues är inget undantag, även om det inte var helt uppenbart på In Search Of The Lost Chord.
Jo, att Moody Blues ville vara mystiska var ganska givet. Det spelas sitar, mumlas en hel indiska mantran, med Legend Of A Mind (Timothy Leary) som huvudnummer. Och texterna är - om man vill vara snäll - svåråtkomliga.
Men Moody Blues var för sent ute, i slutet av 1968 hade redan de allra flesta övergett hippietankarna och free-your-mind-upplevelserna. Därför är In Search Of The Lost Chord så här i efterhand egentligen en ganska pinsam historia för Justin Hayward och hans kollegor.
De lyckas inte alls övertyga mig om att de hade några som helst erfarenheter av psykedeliska tankegångar eller någonsin ens funderat över den process som säkert förekom på sina ställen.
I grund och botten är det inga psykedeliska låtar Moody Blues spelar, det är vanliga poplåtar med effekter och ljud som förmodades passa. Texterna går i precis samma spår.
Men missförstå mig inte nu. In Seach Of The Lost Chord är ingen dålig LP. Det är trots allt en av Moody Blues ”sju stora” och den har fantastiska popkvaliteter. Låtar som Ride My See-Saw, Dr Livingstone I Presume, Voices Of A Mind och Legend Of A Mind (faktiskt!) är bra exempel på Moody Blues kunnande och känsla för bra melodier.
Så det här är – så klart – en alldeles oumbärlig LP för alla de Moody Blues-fans som fortfarande finns där ute.
Men som ett exempel på psykedeliska är den inget vidare.
Den LP jag har i min samling är en tysk press som av någon anledning fått en annorlunda omslagsbild. Originalbilden är något mer ”psykedelisk”. Men jag tycker att den skiva jag har har en mer rättvisande omslagsbild.
Nr: 1008/2222
I slutet av 60-talet skulle alla band vara psykedeliska, kryptiska och svåråtkomliga. Moody Blues är inget undantag, även om det inte var helt uppenbart på In Search Of The Lost Chord.
Men Moody Blues var för sent ute, i slutet av 1968 hade redan de allra flesta övergett hippietankarna och free-your-mind-upplevelserna. Därför är In Search Of The Lost Chord så här i efterhand egentligen en ganska pinsam historia för Justin Hayward och hans kollegor.
I grund och botten är det inga psykedeliska låtar Moody Blues spelar, det är vanliga poplåtar med effekter och ljud som förmodades passa. Texterna går i precis samma spår.
Men missförstå mig inte nu. In Seach Of The Lost Chord är ingen dålig LP. Det är trots allt en av Moody Blues ”sju stora” och den har fantastiska popkvaliteter. Låtar som Ride My See-Saw, Dr Livingstone I Presume, Voices Of A Mind och Legend Of A Mind (faktiskt!) är bra exempel på Moody Blues kunnande och känsla för bra melodier.
Den LP jag har i min samling är en tysk press som av någon anledning fått en annorlunda omslagsbild. Originalbilden är något mer ”psykedelisk”. Men jag tycker att den skiva jag har har en mer rättvisande omslagsbild.
Nr: 1008/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar