QUEEN – SHEER HEART ATTACK - 1974
Rasterna under högstadiet ägnades nästan alltid åt kortspel. Dansk eller svensk skitgubbe. Skolans uppehållsrum blev den plats jag fick höra mycket av den nya musik som ständigt kom under den här tiden.
Jag kommer tydligt ihåg när Queens Sheer Heart Attack spelades för första gången. Vi satt med knektar och triss i nävarna och bara gapade. Något sådant hade åtminstone jag aldrig hört förr.
Redan under introt av Brighton Rock var jag fast. Ljudet från ett tivoli och långt där i bakgrunden Brian Mays distade och ylande gitarr, som bara kom närmare för att sedan övergå i ett sanslöst crescendo innan Freddie Mercurys vassa röst tog över. Och sen Killer Queen, en glamrockklassiker.
Sheer Heart Attack en sån där skiva som både går att älska och hata. Jag kan konstatera att den ändrar karaktär beroende på vilket humör man råkar vara på. För efter de där två första låtarna blir åtminstone jag lite mer tveksam till Queens storhet.
Resten är rörigt, Queen hoppar från jazz i Bring Back That Leroy Brown (som visserligen är sanslöst kul) till psykedelia i In the Lap of The Gods, metal i groteska Now I´m Here och sen vidare till gospel.
Men det var en viktig skiva för Queen. Det var här de hittade sitt eget sound på allvar vill jag påstå. Dessutom blev det helt klart att bandets storhet byggde på två saker, Freddie Mercurys talang och Brian Mays gudabenådade gitarrspel.
Samma vecka jag hörde skivan första gången blev jag ägare till den. Direkt efter skolan hängde jag nere på Skivhallen på Västra Storgatan. Det händer att jag vid något enstaka tillfälle spelar den nu för tiden också.
Nr: 299/2222
Den nedre bilden är hämtad från omslagets baksida.
Rasterna under högstadiet ägnades nästan alltid åt kortspel. Dansk eller svensk skitgubbe. Skolans uppehållsrum blev den plats jag fick höra mycket av den nya musik som ständigt kom under den här tiden.
Redan under introt av Brighton Rock var jag fast. Ljudet från ett tivoli och långt där i bakgrunden Brian Mays distade och ylande gitarr, som bara kom närmare för att sedan övergå i ett sanslöst crescendo innan Freddie Mercurys vassa röst tog över. Och sen Killer Queen, en glamrockklassiker.
Sheer Heart Attack en sån där skiva som både går att älska och hata. Jag kan konstatera att den ändrar karaktär beroende på vilket humör man råkar vara på. För efter de där två första låtarna blir åtminstone jag lite mer tveksam till Queens storhet.
Resten är rörigt, Queen hoppar från jazz i Bring Back That Leroy Brown (som visserligen är sanslöst kul) till psykedelia i In the Lap of The Gods, metal i groteska Now I´m Here och sen vidare till gospel.
Samma vecka jag hörde skivan första gången blev jag ägare till den. Direkt efter skolan hängde jag nere på Skivhallen på Västra Storgatan. Det händer att jag vid något enstaka tillfälle spelar den nu för tiden också.
Nr: 299/2222
Den nedre bilden är hämtad från omslagets baksida.
Oj en av mina favoriter genom alla år, första gången tyckte jag såå illa om den,gick och bytte den på dåvarande Domus för att veckan efter köpa den igen och då satt plattan för alltid. / Pelle
SvaraRadera