KINKS – SLEEPWALKER - 1977
Nån som kommer ihåg Kinks LP Sleepwalker? Alla de som på den tiden bodde i skivaffärerna och alltid hängde på disken med hörlurarna tryckta mot öronen borde göra det.
Det fanns hur många som helst av den LP:n. Den reades ut för bara några spänn. Jag köpte den av Ole på Skivor & Band, han i källarn på Sesam.
De flesta jag kände på den tiden köpte den. Men det var färre som verkligen lyssnade på den.
För Kinks var inte det hetaste bandet 1977.
Efter en rad rockoperor, konceptalbum och allmänt skumma grejer var Ray Davies och hans brorsa Dave så ute det bara gick. Sleepwalker spelades in på Kinks nya bolag Arista eftersom RCA slängt ut dem...
Ray Davies hade mer eller mindre förbjudits av Arista att göra något mer konceptalbum, så det här är en ”vanlig” rockskiva.
Kinks gick alltså tillbaka till att lira rock och gav upp teatern... I alla fall delvis. Davies kunde naturligtvis inte hålla sig.
Sleepwalker är en temaskiva kan man väl säga, uppbyggt lite löst på tankar om mardrömmar och livets jävlighet i största allmänhet.
Naturligtvis hörde jag till de där få som lirade plattan mer än en gång. Och flera gånger till. Det här är nämligen en bra skiva.
Man kan nog hävda att den blev starten på Kinks ”nya” liv som rockband. Det där som bröt ut på allvar några år senare med Give The People What They Want och State Of Confusion.
Sleepwalker är kanske inte den bästa av de senare. Låtarna är nog lite för allmänna för det. Sen kan säkert nån expert på 50- och 60-talspop gräva fram var Ray Davies egentligen snodde alla idéer ifrån. Jag fixar det inte.
Men det finns starka spår. Inte minst inledningen med Life On The Road och andrasidans ballad Stormy Sky håller mycket hög klass.
Nr: 233/2222
Den nedre bilden är hämtad från skivans innerpåse.
Nån som kommer ihåg Kinks LP Sleepwalker? Alla de som på den tiden bodde i skivaffärerna och alltid hängde på disken med hörlurarna tryckta mot öronen borde göra det.
Det fanns hur många som helst av den LP:n. Den reades ut för bara några spänn. Jag köpte den av Ole på Skivor & Band, han i källarn på Sesam.
Efter en rad rockoperor, konceptalbum och allmänt skumma grejer var Ray Davies och hans brorsa Dave så ute det bara gick. Sleepwalker spelades in på Kinks nya bolag Arista eftersom RCA slängt ut dem...
Kinks gick alltså tillbaka till att lira rock och gav upp teatern... I alla fall delvis. Davies kunde naturligtvis inte hålla sig.
Sleepwalker är en temaskiva kan man väl säga, uppbyggt lite löst på tankar om mardrömmar och livets jävlighet i största allmänhet.
Naturligtvis hörde jag till de där få som lirade plattan mer än en gång. Och flera gånger till. Det här är nämligen en bra skiva.
Man kan nog hävda att den blev starten på Kinks ”nya” liv som rockband. Det där som bröt ut på allvar några år senare med Give The People What They Want och State Of Confusion.
Men det finns starka spår. Inte minst inledningen med Life On The Road och andrasidans ballad Stormy Sky håller mycket hög klass.
Nr: 233/2222
Den nedre bilden är hämtad från skivans innerpåse.
Jag har aldrig varit någon större beundrare av Kinks, bortsett från en del av 60-talshitsen som ju givetvis måste ses som odiskutabla rock-klassiker ("You really got me" m.fl.).
SvaraRaderaNågon gång kring 1990 såg jag dem live på Midtfyn-festivalen i Danmark. När de spelade sina välkända hits var det över förväntan bra. Ray Davies var full av ungdomlig energi och gav verkligen järnet, trots att han bör ha varit c:a 45 - 50 år gammal vid tillfället.
Men sedan förstördes spelningen av ett obegripligt "musikal-inslag" där kvinnliga dansare sprang omkring med flaggor och vimplar i några ändlöst långa, trista låtar som (tror jag) skulle förmedla något slags politiskt budskap.
Nej, Ray Davies och Kinks var bäst när de gjorde raka, snärtiga rock/pop-låtar. Det där med rockoperor och konceptalbum skulle de ha lagt ner (och det gäller för övrigt flertalet av deras generationskamrater också, i synnerhet The Who).
Nja, en del av konceptalbumen är rikigt bra, A soap box opera, Schoolboys in disgrace tex
SvaraRaderaMen Kinks var nog, som du säger, bäst när de gjorde raka snärtiga låtar.