BOB DYLAN – PAT GARRETT & BILLY THE KID - 1973
Kan en soundtrackskiva från en så obskyr gammal westernfilm att nästan ingen sett den vara något att ha? Jo, det kan det. När det handlar om Bob Dylans album Pat Garrett & Billy The Kid från 1973.
Om det hade gjorts mer filmmusik som den här, då hade jag tittade på mycket mer film än jag gör.
Jag går inte in på själva filmen eftersom jag inte sett den (heller...jag tittar sällan på film och har inte gått på bio sedan Sagan om ringen...). Den klarar sig säkert ändå. Dylan hade förresten en av huvudrollerna.
Musiken är något helt annat än vilda västern, den är vacker. Trots att det i stort sett bara handlar om akustisk gitarr, lite banjo och fiol. Inte en synth, inte ett enda konstgjort ljud. Allt är äkta. Jag kan på rak arm inte komma på nån annan filmmusik som är lika stark, rent av hänförande.
Och då ska ni veta att det egentligen bara är två låtar (med sång) på hela skivan. Magiska Knockin´ On Heaven´s Door, som faktiskt är magisk på riktigt i Dylans egen tolkning, är en höjdpunkt.
Jag har givetvis hört låten med andra. Eric Claptons reggaeversion gillar jag, men den är inte ens i närheten. Den andra låten – som inte är lika välkänd – heter Billy. Och om jag får bestämma är den nästan ett strå vassare än Knockin´...
Så det gör absolut inget att den kommer tillbaka, två gånger...tre om man räknar med inledningen, Main Title Theme. Och orkar du ta dej igenom hela skivan, lyssna då lite extra på Turkey Chase, ett lysande stycke instrumental musik.
Nr: 1774/2222
Kan en soundtrackskiva från en så obskyr gammal westernfilm att nästan ingen sett den vara något att ha? Jo, det kan det. När det handlar om Bob Dylans album Pat Garrett & Billy The Kid från 1973.
Om det hade gjorts mer filmmusik som den här, då hade jag tittade på mycket mer film än jag gör.
Musiken är något helt annat än vilda västern, den är vacker. Trots att det i stort sett bara handlar om akustisk gitarr, lite banjo och fiol. Inte en synth, inte ett enda konstgjort ljud. Allt är äkta. Jag kan på rak arm inte komma på nån annan filmmusik som är lika stark, rent av hänförande.
Jag har givetvis hört låten med andra. Eric Claptons reggaeversion gillar jag, men den är inte ens i närheten. Den andra låten – som inte är lika välkänd – heter Billy. Och om jag får bestämma är den nästan ett strå vassare än Knockin´...
Så det gör absolut inget att den kommer tillbaka, två gånger...tre om man räknar med inledningen, Main Title Theme. Och orkar du ta dej igenom hela skivan, lyssna då lite extra på Turkey Chase, ett lysande stycke instrumental musik.
Nr: 1774/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar