DAVID GILMOUR - ABOUT FACE - 1984
Är en platta med David Gilmour ”lågbudget” när man snackar Pink Floyd? Nej, inte om det handlar om 1984 års About Face. Det är en mycket bra skiva. Det är så nära David Gilmour ensam, utan att vara i slagsmål med Roger Waters, någonsin kom Pink Floyd.
About Face gjordes efter att Pink Floyd splittrats och det var väl ingen som visste hur framtiden skulle utveckla sig. Den här plattan fick givetvis inte alls samma uppmärksamhet som Pink Floyds album.
Möjligtvis gillar jag About Face för att den är lite poppigare, om man kan säga så om Gilmours grejer, lättillgänglig är kanske ett bättre ord. Låtarna här är ganska korta och har ett bra driv och intressanta hooks. Snyggt gjort, utan tvekan.
Sen är det ju inget minus att Gilmour är på spelhumör, gott humör rent av, och låter sitt läckra gitarrsound dominera ljudbilden...
Gilmour kanske är lite enahanda i sina variationer, men han gör det bra. About Face är en skiva med atmosfär och känsla.
Den bör nog ingå i varje samling av Pink Floyd-skivor. Detta är är (nästan) en Pink Floyd-skiva.
Nr: 1554/2222
Är en platta med David Gilmour ”lågbudget” när man snackar Pink Floyd? Nej, inte om det handlar om 1984 års About Face. Det är en mycket bra skiva. Det är så nära David Gilmour ensam, utan att vara i slagsmål med Roger Waters, någonsin kom Pink Floyd.
Möjligtvis gillar jag About Face för att den är lite poppigare, om man kan säga så om Gilmours grejer, lättillgänglig är kanske ett bättre ord. Låtarna här är ganska korta och har ett bra driv och intressanta hooks. Snyggt gjort, utan tvekan.
Sen är det ju inget minus att Gilmour är på spelhumör, gott humör rent av, och låter sitt läckra gitarrsound dominera ljudbilden...
Den bör nog ingå i varje samling av Pink Floyd-skivor. Detta är är (nästan) en Pink Floyd-skiva.
Nr: 1554/2222
Jag är absolut inte någon stor kännare av Pink Floyd, men har förstått att Roger Waters verkar ha ett av rockhistoriens största egon (och då ska man betänka att konkurrensen är hård - inom artistvärlden finns det ju gott om divor med grandios självuppfattning). Det kan inte ha varit lätt för Gilmour att samarbeta med Waters. Jag minns i synnerhet en intervju med Roger Waters som jag läste i någon brittisk musiktidning (troligen Q eller Mojo) för 10 - 12 år sedan. Intervjun innehöll ett uttalande från Waters som löd ungefär så här:
SvaraRadera"Det har bara funnits några få riktiga genier inom brittisk populärmusik under 1900-talet. Det är John Lennon, jag själv... och sen kommer jag inte på fler."
Ja, ödmjukhet är väl inte precis Roger Waters starkaste sida...