The Musical Box: Den andra sidan av Graham Parker

tisdag 29 juli 2014

Den andra sidan av Graham Parker

GRAHAM PARKER – STRUCK BY LIGHTNING – 1991

Att det skulle ta Graham Parker över tio år att skapa en lika bra platta som Squeezing Out Sparks. Nästan så bra är nämligen Struck By Lightning. Ändå är den något helt, helt annat än bitter och hänsynslös new wave-rock.
Struck By Lightning är trots sitt namn en avskalad skiva som nästan helt litar på Graham Parkers röst, en akustisk gitarr och sparsamt komp. Något mycket annorlunda jämfört med skivan innan, Human Soul, som nog får sägas var kraftfull, nästan överarbetad i sitt uttryck.

Struck By Lightning slår till på en helt annan våglängd. Graham Parker litar på sina texter och ger dem utrymme. Här finns en rad minnesvärda låtar, inte minst The Kid With The Butterfly Net, som jag påstår är en av 90-talets bättre popballader.

Men den här gången har Graham Parker laddat batterierna ordentligt. Jag vågar nog säga att varenda låt på den här LP:n är riktigt, riktigt bra saker.

Trots att det handlar om ganska enkelt komp är det fascinerande att lyssna på Struck By Lightning. Graham Parker visar här en sida jag innan bara anade fanns.

Man skulle också kunna mena att Graham Parker på den här skivan närmat sig Bob Dylan. Det är i så fall inget ovanligt. Nästan varenda gammal rockstjärna hamnar någon gång där...hemma hos Dylan.

Struck By Lightning är ett säkert köp. Det går inte att bli besviken, den är som sagt lysande. Och skulle du inte gilla den går det i alla fall att förvånas lite över den andra sidan av Graham Parker.

Nr: 1077/2222

2 kommentarer:

  1. Jag har nog hört den här, men den lämnade tydligen inga direkta spår. Fast jag tappade intresset för Parker efter det att han och Rumour gått skilda vägar.

    Tycker dessutom betydligt bättre om skivorna före "Squeezing out sparks", Rumour tog ut svängarna lite mer där. Det har Parker gnällt och raljerat om i efterhand, bland annat har han gjort en målande beskrivning av hur inspelningarna av "Sparks" gick till - att det lät för jävligt först, tills han och Jack Nitzsche styrde upp Rumour och tvingade dem att hålla igen och tona ner sina respektive egon. I mina öron resulterade det i en betydligt plattare helhet än tidigare, och jag skulle inte ha haft något emot att få höra ett par av de "misslyckade" första försöken.

    (Det här borde kanske stå under "Squeezing out sparks" istället, men det är roligare att kommentera nya inlägg.)

    SvaraRadera
    Svar
    1. He, he, tack för din kommentar. Nu får jag nog lyssna på den där tidiga Graham Parkerskivorna igen. Det var ett tag sedan...

      Radera