KING HARRY – DIVIDED WE STAND – 1977
King Harry hade det inte lätt. Deras skivor såldes - som jag kommer ihåg det - till reapris redan när skivan var ny. Kanske var det därför rätt många köpte den, man såg den överallt, i varenda skivsamling. Men det var nog inte lika många som uppskattade King Harry.
Jag har sett skivomslaget användas som underlägg för att det inte skulle bli ringar på bordet. En jag kände på den tiden använde vinylskivan som dörrstopp... Jag har sett den i skräphögar...
Nej, deras musik gick inte hem i slutet av 70-talet. Men att slå sig fram på samma musiklinje som City Boy, 10cc och andra liknande var inte särskilt inne just då. Inte när punk och new wave höll på att ta över.
King Harry är naturligtvis bättre än så och förtjänar en liten upprättelse, vilken de härmed ska få.
Divided We Stand är nämligen en ganska bra rockplatta.
King Harry höll till i utkanterna av den progressiva rocken, förmodligen närmare det man idag kallar artrock. Jämförelserna med 10cc och City Boy är inte alls fel. Jag skulle gärna slänga in Mott efter Ian Hunter också, men det beror nog mest på likheterna mellan sångarna.
Felet med Divided We Stand var att den mer eller mindre helt saknade hitlåtar. Skivan är en helt okej rockplatta, men tyvärr lite jämntjockt slätstruken. Dock går den alldeles utmärkt att lyssna på idag. King Harrys sound har klarat sig ganska bra, bättre än både 10cc och definitivt City Boy. Hittar man den här plattan för en tjuga är det hyfsat köp, dock inget fynd.
Nr: 2080/2222
King Harry hade det inte lätt. Deras skivor såldes - som jag kommer ihåg det - till reapris redan när skivan var ny. Kanske var det därför rätt många köpte den, man såg den överallt, i varenda skivsamling. Men det var nog inte lika många som uppskattade King Harry.
Jag har sett skivomslaget användas som underlägg för att det inte skulle bli ringar på bordet. En jag kände på den tiden använde vinylskivan som dörrstopp... Jag har sett den i skräphögar...
King Harry höll till i utkanterna av den progressiva rocken, förmodligen närmare det man idag kallar artrock. Jämförelserna med 10cc och City Boy är inte alls fel. Jag skulle gärna slänga in Mott efter Ian Hunter också, men det beror nog mest på likheterna mellan sångarna.
Felet med Divided We Stand var att den mer eller mindre helt saknade hitlåtar. Skivan är en helt okej rockplatta, men tyvärr lite jämntjockt slätstruken. Dock går den alldeles utmärkt att lyssna på idag. King Harrys sound har klarat sig ganska bra, bättre än både 10cc och definitivt City Boy. Hittar man den här plattan för en tjuga är det hyfsat köp, dock inget fynd.
Nr: 2080/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar