Ville åtta och ett halvt ställer sig med händerna i sidorna och kollar storögt på skivsamlingen.
- Många fina skivor du har här. Har du någon rymdskiva?
- Va? Jo, självklart har jag det säger jag lite förvånad och tar automatiskt fram The Pipers At The Gates Of Dawn. Interstellar Overdrive.
- Det där är inte rymdmusik, säger Ville tveklöst efter att ha lyssnat en stund.
- Jo du, för 45 år sedan var det rymdmusik. Det är jättebra, säger jag.
Ville håller med om att det är bra, men rymdmusik är det inte, säger han.
- Du förstår väl att det som var rymdmusik för så länge sen inte behöver vara det nu. Musiken utvecklas ju och det kommer nya saker och blir bättre. Har du något annat?
Då säger jag att Ville spelar för mycket dataspel och provar med Klaatu – nä, det är pop.
Jag spelar en skiva med Eloy – nä, det är bara hårdrock.
När jag spelar ELO:s Out Of The Blue skrattar Ville och säger att det inte blir rymdmusik bara för att det ser ut så på omslagsbilden.
Till sist slänger jag in mitt trumfkort, Pink Floyds The Division Bell och Cluster One. Då mjuknar Ville.
- Det här kan nog vara rymdmusik till nån film. I så fall när ett rymdskepp gått sönder mellan Saturnus och Jupiter och är väg att krascha på nån av Jupiters månar och besättningen vet att de ska dö, säger han fundersamt. När nästa låt börjar säger han att jag måste stänga av.
- Nä, du har ingen riktig rymdmusik. Det ska låta ungefär som i Star Wars, men mycket bättre eftersom den filmen är så jättegammal, förklarar han.
Jag säger att jag säkert har nån rymdskiva i samlingen, det är bara det att jag inte hittar den just nu.
- Då har du för många skivor. Till nästa gång jag kommer hit tycker jag du ska fått bättre ordning på dem. Du kan ställa bluesskivorna på ett ställe och jazzskivorna på ett annat. Och så kan rymdskivorna få en egen plats också. Då slipper du leta, säger Ville och skrattar.
- Jag ska tänka på det, säger jag.
- Många fina skivor du har här. Har du någon rymdskiva?
- Va? Jo, självklart har jag det säger jag lite förvånad och tar automatiskt fram The Pipers At The Gates Of Dawn. Interstellar Overdrive.
- Jo du, för 45 år sedan var det rymdmusik. Det är jättebra, säger jag.
Ville håller med om att det är bra, men rymdmusik är det inte, säger han.
- Du förstår väl att det som var rymdmusik för så länge sen inte behöver vara det nu. Musiken utvecklas ju och det kommer nya saker och blir bättre. Har du något annat?
Jag spelar en skiva med Eloy – nä, det är bara hårdrock.
När jag spelar ELO:s Out Of The Blue skrattar Ville och säger att det inte blir rymdmusik bara för att det ser ut så på omslagsbilden.
Till sist slänger jag in mitt trumfkort, Pink Floyds The Division Bell och Cluster One. Då mjuknar Ville.
- Det här kan nog vara rymdmusik till nån film. I så fall när ett rymdskepp gått sönder mellan Saturnus och Jupiter och är väg att krascha på nån av Jupiters månar och besättningen vet att de ska dö, säger han fundersamt. När nästa låt börjar säger han att jag måste stänga av.
Jag säger att jag säkert har nån rymdskiva i samlingen, det är bara det att jag inte hittar den just nu.
- Då har du för många skivor. Till nästa gång jag kommer hit tycker jag du ska fått bättre ordning på dem. Du kan ställa bluesskivorna på ett ställe och jazzskivorna på ett annat. Och så kan rymdskivorna få en egen plats också. Då slipper du leta, säger Ville och skrattar.
- Jag ska tänka på det, säger jag.
Kul och välskriven skildring av Villes musikaliska önskemål! Jag har faktiskt varit med om liknande incidenter med vuxna som haft väldigt specifika önskemål om musik utan att riktigt kunna förklara vad de varit ute efter.
SvaraRaderaJag minns bland annat en efterfest för en del år sedan, då jag fick ägna en stor del av natten åt att försöka tillgodose en persons önskan om att få höra "riktig New Orleans-musik". Varken Fats Domino, Dr. John, Louis Armstrong, Cookie & The Cupcakes eller Dirty Dozen Brass Band överensstämde med denna persons föreställningar om "New Orleans-musik". Till sist fick jag ge upp...
Ha, ha, nej det är inte lätt upptäckte jag...
Radera