Superstjärnan Prince

PRINCE – PURPLE RAIN – 1984

Så här ska bra funkrock låta! Purple Rain är Prince medvetet kommeriellt största steg för att bli superstjärna. Det lyckades. Purple Rain har allt en bra rockplatta ska ha, blixtrande gitarriff, läckra melodier, innovativa ljudeffekter och ett smittsamt effektivt beat.

Men det var inte meningen att jag skulle ha den här LP:n, det var 1999 jag var ute efter. Den fanns inte inne...och jag högg den enda Prince-LP som fanns i affären.

Tipset om 1999 hade jag fått av en precis utexaminerad violinist från Musikhögskolan i Göteborg. Han berättade att de under sin utbildning gjort en vetenskaplig musikalisk analys av vissa popalbum och kommit fram till att 1999 var det tekniskt och musikaliskt sett bästa popalbum som någonsin gjorts* fram till då (1984).

Det gjorde mig så klart nyfiken, men det blev som sagt Purple Rain i stället... Det såg jag inte som ett nederlag. Purple Rain var pinfärsk och ryktena (han i affären) hävdade att den var bättre än sin föregångare (1999). Jag blev inte besviken.

Hitlåten Purple Rain ett av skivans många starka spår, men det finns andra låtar jag tycker är bättre. Jag går fortfarande igång på våldsamt fräcka Let´s Go Crazy, jag tappar andan av When Doves Cry, och jag blir genomsvettig när jag får höra Baby, I´m A Star.

Med de låtarna hittade Prince alldeles rätt väg för att bli superstjärna. Han hittade också vägen till mitt musikaliska hjärta.

Nr: 156/2222

* Jag vet inte vilka andra album som ingick i analysen, men det var säkert inte småskit...