FOCUS – LIVE AT THE RAINBOW – 1973
Man skulle kunna hävda att det delvis är slöseri med pengar att skaffa den här skivan. Har du Focus III hemma kan du nog känna igen nästan varenda ton i sviten Focus III/Answers? Questions! Questions? Answers?
A-sidan på den här liveinspelningen brukar jag därför hoppa över. Jag gillar ändå inte den där sviten särskilt bra.
B-sidan är mycket roligare. Hocus Pocus och Sylvia, vilket drag! Det är andrasidan på den här vinylen som gör den värd att ha.
Focus stod på topp när de släppte Live At The Rainbow. Men på ett sätt känns det som ett obligatoriskt album. Alla band med lite självaktning skulle ju göra en liveskiva, och 1973 var det alltså dags. En av de intressanta sakerna med den här inspelningen är att det INTE är ett dubbelalbum.
Vilket annat progrockband som helst i början av 70-talet skulle inte nöjt sig med det. Yes kände sig till och med tvingade att ge ut en trippel, Yessongs. Kanske var det så att Focus ville fokusera...
Det gjorde de i så fall rätt i. Nu för tiden lyssnar jag hellre på den här skivan (b-sidan alltså) än många andra livealbum med gamla proggare. Frånsett den där märkliga inspelningen på förstasidan visar Focus upp hela sin talang.
Jan Akkerman i blixtrande gitarrform och flöjtisten Thijs van Leer med minst lika galna ögon som Ian Anderson. Skillnaden är kanske att han svårare att balansera på ett ben.
Focus gör det dessutom på ett roligt sätt. Man sitter med garvet i halsen hela tiden. Och tänk, ett progrockband med humor. Finns det såna? Jo, Focus.
Nr: 1168/2222
Man skulle kunna hävda att det delvis är slöseri med pengar att skaffa den här skivan. Har du Focus III hemma kan du nog känna igen nästan varenda ton i sviten Focus III/Answers? Questions! Questions? Answers?
Focus stod på topp när de släppte Live At The Rainbow. Men på ett sätt känns det som ett obligatoriskt album. Alla band med lite självaktning skulle ju göra en liveskiva, och 1973 var det alltså dags. En av de intressanta sakerna med den här inspelningen är att det INTE är ett dubbelalbum.
Vilket annat progrockband som helst i början av 70-talet skulle inte nöjt sig med det. Yes kände sig till och med tvingade att ge ut en trippel, Yessongs. Kanske var det så att Focus ville fokusera...
Jan Akkerman i blixtrande gitarrform och flöjtisten Thijs van Leer med minst lika galna ögon som Ian Anderson. Skillnaden är kanske att han svårare att balansera på ett ben.
Focus gör det dessutom på ett roligt sätt. Man sitter med garvet i halsen hela tiden. Och tänk, ett progrockband med humor. Finns det såna? Jo, Focus.
Nr: 1168/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar