Var drar man gränsen?

Den här LP:n är visserligen från 1979, men får vara med ändå. Earth & Fire släppte nämligen en rad högintressanta progrockalbum i slutet av 60-talet. Tio år senare – 79 alltså – hade de tagit en helt annan riktning.

EARTH & FIRE – REALITY FILLS FANTASY - 1979

Var drar man gränsen för att kalla något progressiv rock eller inte? När det blir mer pop än prog...eller mer pop än jazzrock...eller... Eller kanske när Mariann Records i Skara ger ut skivan?

Jo, jag har en Mariann-platta i samlingen, en enda. Med holländska Earth & Fire från 1979, Reality Fills Fantasy. Knappast en typisk Bert-skiva, ingen Fyra bugg och en coca cola eller Casanovas, Curt Hagers eller Tusen sekunder med Paul Sahlin.

Nåja, det är inte en förstapress, Earth & Fire var 1979 kontrakterade av Vertigo, som precis löst ut dem från Polydor, som sparkat ut dem för de lät för mycket som alla andra...

Men Bert visste nog vad han gjorde när han gav ut Reality Fills Fantasy i Sverige. Earth & Fire var i slutet av 60-talet ett rätt spännande progrockband.

Deras första skivor är mycket mellotron, udda rytmer och långa vindlande melodislingor. Men under 70-talet gick bandet allt mer mot vanlig pop och började låta ungefär som, håll i dig nu, Les Humphries Singers (!).

1979 var den där förvandlingen mer eller mindre fullbordad. Reality Fills Fantasy är betydligt mer pop än prog. Mer salongsjazz än experiment. Hoppsan, det där är inte riktigt sant. Inledningen med tolv minuter långa People Come People Go är rätt lovande, lite spännande och inte alls helt fel.

Bara för den låten, och kanske hela a-sidan på skivan, är Reality Fills Fantasy väl värd att ha i samlingen.

B-sidan är inte lika lätt att rättfärdiga. Earth & Fire hade en tendens att försöka låta som ABBA. Det lyckas de med, men så klart inte lika bra som originalet. Men det var kanske därför Mariann Records gav ut skivan. Vad vet jag?

Nr: 1102/2222