”Plastigt så det räcker”

IAN HUNTER – ALL OF THE GOOD ONES ARE TAKEN – 1983

Det finns en gammal vits som går ungefär så här:
- Du, jag kan skilja på varenda ölsort i Sverige...
- Ossj, har du så bra smaksinne?
- Nä, jag ser det på etiketten...

Och när man talar om pop- och rockskivor från början av 80-talet och några år framåt är det ungefär det samma...Det var tur att omslagen på skivorna var olika, annars hade de kunnat vara svåra att skilja åt.

Det lät ganska ungefär exakt likadant...blipp, blopp och en massa andra syntheffekter. Men på den tiden skulle det ju låta så. Det var bra!

Min gamle hjälte Ian Hunter kom också med på ett hörn när han 1983 gav ut skivan All Of The Good Ones Are Taken. Det är hans synthigaste platta någonsin. Tack och lov höll han det ändå någorlunda smakfullt, men visst är det plastigt så det räcker.

Den där skivan anses väl inte heller vara något av den gamle Mott the Hoople-sångarens storverk. Titelspåret All Of The Good Ones Are Taken spelades väl nån gång emellanåt på radio. Men sen var det rätt tyst.

Kanske är jag en av få som tycker den är rätt hyfsad ändå....under förutsättning att man tänker bort det där plastiga inkromet.

För naturligtvis gjorde Ian Hunter bra låtar på 80-talet också, även om han inte kan ha varit i absoluta toppform. Fun är en egentligen rätt bra rocker. Speechless är inte heller dum. Men vad han sen hittade på i Captain Void ´n´ the Video Jets vågar jag inte ens gissa...

Nr: 403/2222