FRANK ZAPPA – WEASELS RIPPED MY FLESH - 1970
Det här skivomslaget gillar jag. Det är både fascinerande, lite skrämmande psykotiskt och väldigt träffande. Vesslan han använder som rakapparat river djupa sår i mannens kind, men varför ler han? Han ser ju ut att njuta av det!
Jag tror Zappa visste precis vad han gjorde när han valde den bilden. Weasels Ripped My Flesh är visserligen utgiven 1970, men låtarna är ett antal livejam från diverse olika konserter i slutet av 60-talet med Mothers Of Invention.
Musiken är introvert, märklig och svår. Det är inget album för en nybörjare, kanske är det bara extrema zappa-fans som uppskattar det. Rent av njuter av det...
Jag kan inte påstå att detta är ett album jag gärna lyssnar på. Möjligtvis klarar jag av det nån gång ibland. Och i så fall bara en...eller möjligtvis två gånger i rad.
Det handlar som sagt om delvis improviserade jam, avantgarde- och synnerligen experimentell jazz som Zappa var inne på i slutet av 60-talet. Lägg dessutom till oprovocerade skrik, gapskratt, fnissande, skrap, gnissel och oljud, oväntade avbrott i musiken och andra innovativa och udda grepp.
Lägg också till en lagom dos psykedelia, fuzzgitarr och skruvade texter. Det är fascinerande lyssning på sitt alldeles eget sätt. Och jag tycker nog att zappa-fansen har rätt som rankar den här plattan ganska högt, som ett av de klassiska zappa-albumen.
My Guitar Wants To Kill Your Mama är en favorit. Men hendrixinspirerade Get A Little står också ganska högt på min lista.
Nr: 1242/2222
Det här skivomslaget gillar jag. Det är både fascinerande, lite skrämmande psykotiskt och väldigt träffande. Vesslan han använder som rakapparat river djupa sår i mannens kind, men varför ler han? Han ser ju ut att njuta av det!
Musiken är introvert, märklig och svår. Det är inget album för en nybörjare, kanske är det bara extrema zappa-fans som uppskattar det. Rent av njuter av det...
Det handlar som sagt om delvis improviserade jam, avantgarde- och synnerligen experimentell jazz som Zappa var inne på i slutet av 60-talet. Lägg dessutom till oprovocerade skrik, gapskratt, fnissande, skrap, gnissel och oljud, oväntade avbrott i musiken och andra innovativa och udda grepp.
Lägg också till en lagom dos psykedelia, fuzzgitarr och skruvade texter. Det är fascinerande lyssning på sitt alldeles eget sätt. Och jag tycker nog att zappa-fansen har rätt som rankar den här plattan ganska högt, som ett av de klassiska zappa-albumen.
My Guitar Wants To Kill Your Mama är en favorit. Men hendrixinspirerade Get A Little står också ganska högt på min lista.
Nr: 1242/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar