TRACE – TRACE – 1974
Rick van der Linden bildade Trace efter att han lämnat Ekseption. Och efter att ha hört den här LP:n tycker jag han gjorde rätt. Ekseption känns i jämförelse med Trace första album både kantigt och konservativt.
Med Trace fick Rick van der Linden möjlighet att ta ut svängarna rejält på sin keyboard, och det gör han. Trace debutplatta är visserligen en uppvisning i pompös och bombastisk progressiv orgelrock, men det slår verkligen gnistor om musiken, som känns ovanligt innovativ, kreativ och spännande.
Jag är särskilt förtjust i Rick van der Lindens förmåga att formulera sin alldeles egen syntes av klassisk musik och jazzrock med keyboard och orgel som grundläggande instrument. Den kombinationen är spännande, och faktiskt steget vassare än det Ekseption vågade sig på.
Möjligtvis skulle man kunna jämföra Trace musik med det Ekseption gjorde på sitt album Trinity, men betydligt mer experimentellt. Den här LP:n är synnerligen underhållande och värd att lyssna på.
Jag drar mig inte för att i samma andetag ta upp Emerson Lake & Palmers förhistoriska verk, liksom tidiga album av Earth & Fire (holländare de också), Triumvirat och Yes (men utan någon Steve Howe).
Nr: 1501/2222
Rick van der Linden bildade Trace efter att han lämnat Ekseption. Och efter att ha hört den här LP:n tycker jag han gjorde rätt. Ekseption känns i jämförelse med Trace första album både kantigt och konservativt.
Möjligtvis skulle man kunna jämföra Trace musik med det Ekseption gjorde på sitt album Trinity, men betydligt mer experimentellt. Den här LP:n är synnerligen underhållande och värd att lyssna på.
Jag drar mig inte för att i samma andetag ta upp Emerson Lake & Palmers förhistoriska verk, liksom tidiga album av Earth & Fire (holländare de också), Triumvirat och Yes (men utan någon Steve Howe).
Nr: 1501/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar