B. RIFF & THE BACCHANALS – A LÜNNING´S HEART – 1990
En gång i tiden låg ett kafé på Östra storgatan i Jönköping som hette Lünnings. Ett sånt där gammalt klassiskt fik med hemtrevliga gardiner, slitna bord och en jukebox i hörnet. Jag var nog bara där någon enstaka gång.
Jag vet inte varför, men i mitten och slutet av 80-talet blev det ett tillhåll för ungdomar. Lünnings bommade dock igen under stora protester, jag tror det var 1989 eller 1990. Den historien kan jag inte alls, jag var inte med.
Men jag är nästan säker på att LP:n A Lünning´s Heart med B. Riff & The Bacchanals har sitt ursprung där. Skivans omslag skriker nostalgi och uppgivenhet när fikets jukebox till slut får lämna det gamla kaféet.
B. Riff & The Bacchanals är inte heller särskilt bekant för mig, trots att jag bott i Jönköping nästan hela mitt liv. Första gången jag såg skivan var faktiskt på en Tradera-auktion för ett par år sedan (den blev inte såld), jag blev lite nyfiken, kollade upp bandet. Senare fick jag tag i LP:n på en loppis i jönköpingstrakten, billigt, lokala band står ju aldrig särskilt högt i kurs.
Egentligen förstår jag inte alls varför jag inte hade nån koll på B. Riff. Runt 1990 lyssnade jag väldigt mycket på Bruce Springsteen (som alla andra) och gillade till och med skivor som Lucky Town och Human Touch.
Det råder ingen tvekan om var The Bacchanals hade sin husgud. Både texter, musik och arrangemang ligger väldigt nära The Boss. Här finns de engagerade texterna, de snygga och lätt polerade poplåtarna och framför allt en kraftfull blåssektion med en ganska svettig Clarence Clemons-saxofon på toppen.
Visst kan konceptet verka lite lättköpt, men B. Riff gör det bra. Här finns till exempel inte en enda Springsteen-cover, alla låtar utom en har skrivits av Janne Stahre, som via skivomslaget framträder som den drivande kraften bakom projektet. Låtarna är välskrivna och jag gillar arrangemangen.
Nr: 1660/2222
En gång i tiden låg ett kafé på Östra storgatan i Jönköping som hette Lünnings. Ett sånt där gammalt klassiskt fik med hemtrevliga gardiner, slitna bord och en jukebox i hörnet. Jag var nog bara där någon enstaka gång.
Men jag är nästan säker på att LP:n A Lünning´s Heart med B. Riff & The Bacchanals har sitt ursprung där. Skivans omslag skriker nostalgi och uppgivenhet när fikets jukebox till slut får lämna det gamla kaféet.
Det råder ingen tvekan om var The Bacchanals hade sin husgud. Både texter, musik och arrangemang ligger väldigt nära The Boss. Här finns de engagerade texterna, de snygga och lätt polerade poplåtarna och framför allt en kraftfull blåssektion med en ganska svettig Clarence Clemons-saxofon på toppen.
Visst kan konceptet verka lite lättköpt, men B. Riff gör det bra. Här finns till exempel inte en enda Springsteen-cover, alla låtar utom en har skrivits av Janne Stahre, som via skivomslaget framträder som den drivande kraften bakom projektet. Låtarna är välskrivna och jag gillar arrangemangen.
Nr: 1660/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar