Ljudexplosioner och skrapiga gitarriff

DZYAN – TIME MACHINE – 1973

Time Machine är både lättlyssnad och svårtillgänglig. Musiken kan vara improviserad eller oerhört strukturerad, jag vågar inte säga vilket. Time Machine är andra albumet från tyska Dzyan. Det är avantgardistisk jazzrock med inslag av kraut och elektronica.

På detta album visade gruppen sig ha en viss förkärlek för österländska toner, idéer kanske hämtade från ett buddistiskt tempel i Tibet eller i djupet av Laos djungler. Musiken är på sitt sätt fascinerande. Det är lätt att dras in i Dzyans märkliga värld av melodislingor utan början eller slut.

Men det är inte musik att koppla av till, Dzyan är oberäknerligt och kan gå från nästan total tystnad till ljudexplosioner med skrapiga gitarriff eller mullrande basgångar.

Att lyssna på Time Machine är inte alltid en njutning, musiken kan reta nervändar och göra lyssnaren nervös och lättirriterad. Hur som helst är det musik som berör och skapar känslor.

För den som vill jämföra kan jag bland annat tipsa om album som Frank Zappas Hot Rats eller The Grand Wazoo när det gäller de gitarrorienterade styckena.

På sina andra LP hade gruppen reducerats från fem till tre medlemmar där bara en av dem fanns med i originalsättningen.

På första LP:n fanns ganska klara spår av krautrock, men vad gäller Time Machine är jag inte alls lika säker.

För det första finns inga som helst spår av rock, förutom ett och annat blixtrande gitarriff, det är jazz men troligen mer konstmusik. Den stora skillnad är dock de etniska österländska tonerna som ger Dzyan ett skarpare men djupare sound.

Bättre än så kan jag inte förklara det. Mitt förslag är att du lyssnar själv, Time Machine borde finns på Youtube. Jag måste bara rekommendera den här LP:n.

Nr: 1883/2222