EASY – MAGIC SEED – 1990
TV Pop Crisis var källarbandet från Torpa, vars berömmelse på en höft sträckte sig mellan Björngatan och Mollbergsgatan, som försvann till Göteborg, kom ut som Easy och fick en hit på brittiska indiepoplistan. 1990 tror jag det var. Vad som hände sen vet jag inte.
Det jag vet, gör jag eftersom jag under en period i mitten av 80-talet spelade i samma handbollslag som gitarristen Anders Pettersson. När Easys enda LP kom ut hade jag för länge sedan slutat spela handboll och den långhårige gitarrgurun försvunnit till Göteborg, så jag köpte aldrig skivan.
Något jag haft lite dåligt samvete för i många år. Jag borde naturligtvis stöttat Easy med åtminstone det lilla. Men nu har jag LP:n, tack vare nyinkommetbackarna i Klasses källare. Där stod den en fredagseftermiddag och bara väntade på mig.
Easy blev givetvis aldrig särskilt stora i Jönköping. De fick ta det den hårda vägen, i samma anda som alla andra bra rockband från stan. ”Kom inte å tro att du ä nåt!”. Engelsmännen visste dock bättre. Och göteborgarna också för den delen.
Indiepop är en generationsgrej, där jag i det här fallet befinner mig på andra sidan staketet. Jag vet alltså knappast hur man ska definiera musikstilen. Jag är inte ens säker på att det är en musikstil, utan hävdar att det mer handlar om förhållningssätt.
Enligt mitt sätt att se saken handlade Easys musik mer om en fortsättning av nya vågen, ett kraftigt sug efter brittisk 60-talspop, brit-pop, och mycket gitarr. Powerpop säger jag och ställer med en smäll ned foten på det blankpolerade gröna trägolvet i gamla Idrottshusets gamla a-hall, Jönköpings enda och eviga huvudarena för handboll.
Nr: 885/2222
TV Pop Crisis var källarbandet från Torpa, vars berömmelse på en höft sträckte sig mellan Björngatan och Mollbergsgatan, som försvann till Göteborg, kom ut som Easy och fick en hit på brittiska indiepoplistan. 1990 tror jag det var. Vad som hände sen vet jag inte.
Det jag vet, gör jag eftersom jag under en period i mitten av 80-talet spelade i samma handbollslag som gitarristen Anders Pettersson. När Easys enda LP kom ut hade jag för länge sedan slutat spela handboll och den långhårige gitarrgurun försvunnit till Göteborg, så jag köpte aldrig skivan.
Något jag haft lite dåligt samvete för i många år. Jag borde naturligtvis stöttat Easy med åtminstone det lilla. Men nu har jag LP:n, tack vare nyinkommetbackarna i Klasses källare. Där stod den en fredagseftermiddag och bara väntade på mig.
Easy blev givetvis aldrig särskilt stora i Jönköping. De fick ta det den hårda vägen, i samma anda som alla andra bra rockband från stan. ”Kom inte å tro att du ä nåt!”. Engelsmännen visste dock bättre. Och göteborgarna också för den delen.
Indiepop är en generationsgrej, där jag i det här fallet befinner mig på andra sidan staketet. Jag vet alltså knappast hur man ska definiera musikstilen. Jag är inte ens säker på att det är en musikstil, utan hävdar att det mer handlar om förhållningssätt.
Enligt mitt sätt att se saken handlade Easys musik mer om en fortsättning av nya vågen, ett kraftigt sug efter brittisk 60-talspop, brit-pop, och mycket gitarr. Powerpop säger jag och ställer med en smäll ned foten på det blankpolerade gröna trägolvet i gamla Idrottshusets gamla a-hall, Jönköpings enda och eviga huvudarena för handboll.
Nr: 885/2222
Begreppet "indiepop" var nog - precis som du skriver - mer ett förhållningssätt än en musikstil. Om jag förstått saken rätt började begreppet användas av brittiska musikskribenter någon gång på 1980-talet, och avsåg ursprungligen artister som gav ut plattor på små, oberoende skivbolag, utan kopplingar till de stora, multinationella skivbolagen (oberoende = "independent", förkortat till "indie"). "Indie" kunde alltså vara vilken musikstil som helst, förutsatt att artisten/bandet tillhörde alternativ-scenen och inte hade kontrakt med något stort skivbolag.
SvaraRaderaI slutet av 1980-talet började man dock använda begreppet "indiepop" som en beteckning på en särskild musikstil. Det handlade då i allmänhet om slamrig gitarrpop med rötter i punken, i det tidiga 80-talets "postpunk", och - i någon mån - i 60-talspop.