Dire Straits var en fräck nykomling 1978. Två album, debuten med Sultans Of Swing och 1979 års briljanta Communique var grymma. Men vad hände sen? Meningarna går isär.
En del anser höjdpunkten kom 1985 med LP:n Brothers In Arms. Andra tycker Love Over Gold är bandets bästa platta. De lite mer ortodoxa, som till exempel jag, hävdar att de två första plattorna var bäst och att det efter dem aldrig blev bättre.
Här tar jag ett litet grepp på Dire Straits diskografi. Jag har den senaste tiden recenserat bandets studioalbum, från 1978 till 1990. Länkar till texterna finns i respektive rubrik. Jag har inte brytt mig om de livealbum Dire Straits gav ut, eller andra senare utgivningar.
Dire Straits -1978
1978 var Sultans of Swing något så totalt nytt och annorlunda. Det var en låt med ett helt nytt sound. Dire Straits debutalbum var en otrolig och spännande upplevelse.
Communique - 1979
Det finns inget svårare än att göra en uppföljare till en succé. Men med sitt kristallklara sound var Communique från 1979 klockren och briljant.
Making Movies - 1980
En något underskattad platta som dock kräver respekt. Mark Knopfler försökte förnya gruppens sound och lyckades. Men det var tack vare ett tveksamt samarbete med Bruce Springsteens pianist Roy Bittan.
Love Over Gold - 1982
Kanske är detta Dire Straits bästa album om man ser det rent musikaliskt. Knopfler är högljuddare än någonsin och experimenterar med långa låtar. Det är väldigt mycket bättre än väntat.
Brothers In Arms - 1985
Hela musikvärldens lilla gullegris som med låten Money For Nothing gjorde Dire Straits odödliga. Men LP-skivan är inte alls lika rolig som singeln. Det är MTV-anpassad 80-talsrock.
On Every Street - 1990
En tråkig skiva, men trots allt en snygg avslutning för Dire Straits. För att uppskatta den här på allvar måste man ha skygglappar.
Här tar jag ett litet grepp på Dire Straits diskografi. Jag har den senaste tiden recenserat bandets studioalbum, från 1978 till 1990. Länkar till texterna finns i respektive rubrik. Jag har inte brytt mig om de livealbum Dire Straits gav ut, eller andra senare utgivningar.
1978 var Sultans of Swing något så totalt nytt och annorlunda. Det var en låt med ett helt nytt sound. Dire Straits debutalbum var en otrolig och spännande upplevelse.
Det finns inget svårare än att göra en uppföljare till en succé. Men med sitt kristallklara sound var Communique från 1979 klockren och briljant.
En något underskattad platta som dock kräver respekt. Mark Knopfler försökte förnya gruppens sound och lyckades. Men det var tack vare ett tveksamt samarbete med Bruce Springsteens pianist Roy Bittan.
Kanske är detta Dire Straits bästa album om man ser det rent musikaliskt. Knopfler är högljuddare än någonsin och experimenterar med långa låtar. Det är väldigt mycket bättre än väntat.
Hela musikvärldens lilla gullegris som med låten Money For Nothing gjorde Dire Straits odödliga. Men LP-skivan är inte alls lika rolig som singeln. Det är MTV-anpassad 80-talsrock.
En tråkig skiva, men trots allt en snygg avslutning för Dire Straits. För att uppskatta den här på allvar måste man ha skygglappar.
Den första livedubbeln, "Alchemy", är väl värd att ha (och höra). Bra, långa låtar blir längre, jammigare och ännu bättre låtar.
SvaraRadera