SHADOWS – JIGSAW – 1967
Efter att Beatles skakat om hela popvärlden med Lucy In The Sky skulle 1967 alla band med bara lite insikt spela psykedelisk pop. Men var hamnade The Shadows mitt i denna flower-powerrevolution? Inte kunde väl Hank Marvin, tryggheten själv, falla för det.
Nu är Shadows egen 67:a – Jigsaw – inte något bortglömt psykedeliskt mästerverk typ Zombies Odessey And Oracle. Men jag tror att till och Shadows ändå blev påverkade av 1967 års anda. Jag tycker mig ana det.
För visst är det så att det finns både fuzzgitarr och hippiepop i titelspåret Jigsaw? Och är det inte så att till och med Tennessee Waltz har något lätt omoraliskt över sig? I så fall borde det ses som en gigantisk prestation, Alma Cogan rubbar man inte så lätt.
Sen kan man ju alltid hävda att covern av Easybeats Friday On My Mind aldrig hade blivit av om inte Beatles spelat in Sgt Pepper.
Så kanske, Jigsaw skulle kunna vara Shadows och Hank Marvins bidrag till den psykedeliska popvärlden, även om jag inte är helt säker på att det var medvetet.
I övrigt består denna LP, som är ett i raden av oräknerliga Shadowsalbum, som vanligt av en lång rad instrumentala covers på kända melodier hämtade från både pop- och musikalvärlden.
Med andra ord är Jigsaw en sån där skiva man till och med skulle kunnat presentera för farmor när hon levde.
Nr: 2050/2222
Efter att Beatles skakat om hela popvärlden med Lucy In The Sky skulle 1967 alla band med bara lite insikt spela psykedelisk pop. Men var hamnade The Shadows mitt i denna flower-powerrevolution? Inte kunde väl Hank Marvin, tryggheten själv, falla för det.
För visst är det så att det finns både fuzzgitarr och hippiepop i titelspåret Jigsaw? Och är det inte så att till och med Tennessee Waltz har något lätt omoraliskt över sig? I så fall borde det ses som en gigantisk prestation, Alma Cogan rubbar man inte så lätt.
Med andra ord är Jigsaw en sån där skiva man till och med skulle kunnat presentera för farmor när hon levde.
Nr: 2050/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar