BILL WYMAN´S RHYTHM KINGS – STRUTTIN´ OUR STUFF – 1998
Bill Wyman bildade sina Rhythm Kings efter att han lämnat Rolling Stones 1993. Struttin´ Our Stuff är första plattan från denna löst sammansatta och kortklivade supergrupp. I sällskapet fanns George Fame, Gary Brooker, Albert Lee...
...och så får vi inte glömma Eric Clapton, Mick Taylor, Peter Frampton...och några till...
Alla var dock inte med på alla låtar, utan hoppar in och ut från den ena till den andra låten, vilket gör Struttin´ Our Stuff till en något ofokuserad skiva, man vet inte riktigt vad man har att förvänta sig.
Bill Wymnas röda tråd är visserligen rhythm´n´ blues men avstickare görs till allt från nattklubbsjazz (med Georgie Fame), till blues och soul.
Nu är detta inte något dåligt, Struttin´ Our Stuff är en underhållande skiva som kan vara ganska avkopplande att lyssna på. Det stora felet är kanske att musiken är lite för välpolerad och snyggt förpackad.
Här ges inte utrymme för några överraskningar, inga skitiga r´n´b-riff eller kittlande fräckheter. Det är sånt åtminstone jag saknar med tanke på Wymans bakgrund i Rolling Stones.
När Bill Wyman lämnade Rolling Stones 1993 ansågs det inte som ett särskilt smart drag. Det gör det fortfarande inte.
Rolling Stones lever och mår gott, klättar i kokospalmer, åker jorden runt och drar in nya miljarder till företaget med röda tungan.
Bill Wyman´s Rhythm Kings spelade i slutet av 90-talet och början av 00-talet in en rad mindre välkända album.
Nr: 122/CD
Bill Wyman bildade sina Rhythm Kings efter att han lämnat Rolling Stones 1993. Struttin´ Our Stuff är första plattan från denna löst sammansatta och kortklivade supergrupp. I sällskapet fanns George Fame, Gary Brooker, Albert Lee...
Bill Wymnas röda tråd är visserligen rhythm´n´ blues men avstickare görs till allt från nattklubbsjazz (med Georgie Fame), till blues och soul.
Här ges inte utrymme för några överraskningar, inga skitiga r´n´b-riff eller kittlande fräckheter. Det är sånt åtminstone jag saknar med tanke på Wymans bakgrund i Rolling Stones.
Rolling Stones lever och mår gott, klättar i kokospalmer, åker jorden runt och drar in nya miljarder till företaget med röda tungan.
Bill Wyman´s Rhythm Kings spelade i slutet av 90-talet och början av 00-talet in en rad mindre välkända album.
Nr: 122/CD
"När Bill Wyman lämnade Rolling Stones 1993 ansågs det inte som ett särskilt smart drag. Det gör det fortfarande inte."
SvaraRaderaBill Wyman framstår, om man läst hans biografi, som en rejält trist typ. Det jag hört av hans Rhythm Kings-inspelningar är enligt min mening ganska slätstruket. Det är naturligtvis välspelat och proffsigt, men Wyman och hans överbetalda polare gör ingenting som inte tusentals andra bluesband redan gjort.
Men med detta sagt vete f-n om Wyman ändå inte fattade rätt beslut när han lämnade Stones. Wyman försöker, med sina Rhythm Kings, trots allt spela in ny musik och göra något han troligen tycker är kul. Är inte det bättre än att - som de kvarvarande fyra Stones-medlemmarna - fortsätta med ett ändlöst turnerande, där samma uttjatade låtmaterial harvas, medan musikerna i allt högre grad ser ut som om de hör hemma på ålderdomshem? Jag menar, Mick & Keith i all ära... men är det så kul med gubbar som passerat 70, som fortfarande försöker se ut och agera som 25-åringar, och som fortsätter spela samma låtar som de tjatat i 40 - 50 år?
Sett ur detta perspektiv tycks Wyman - hur tråkig han än verkar - ändå åldras med mera värdighet.