The Musical Box: Wilmer X första utlandssatsning

lördag 7 maj 2016

Wilmer X första utlandssatsning

WILMER X – DOWNWARD BOUND – 1986

Downward Bound är en anonym LP i Wilmer X gedigna historia. Det var skivan som skulle ta våra skånska rockhjältar utanför Sveriges gränser. Orsaken till att skivan är något okänd beror så klart på att utlandssatsningen inte gick som hoppats.
Det känns dock som ett seriöst försök, där Wilmer X ansträngde sig för att hitta rätt. Det är en LP som åtminstone samlare av Wilmer-plattor bör ha. Här finns en och annan låt som inte går att hitta någon annanstans utom möjligtvis på samlingsskivor.

Titelspåret Downward Bound är till exempel en omgjord version av singeln Kör dig död som spelades in i samband med Under hot-inspelningen.

Att Under hot-LP:n var förebild till detta album ser man också genom likheterna mellan skivomslagen. Don´t let Me Bleed (I din klinik) och Down On My Knees (Nere på knä) är båda hämtade från I din klinik-singeln.

Övriga låtar är hämtad från klassiska Wilmer X-albumen Djungelliv och liveskivan V.I.L.D. Jag kan inte tycka annat än att det är ganska charmigt och lite småkul att få höra de låtarna på engelska.

Att Downward Bound sen aldrig blev den språngbräda ut i världen som Wilmer X kanske hoppats på är en annan sak.
Det finns pinsamt lite info om denna LP ute på nätet. Är det nån som har de rätta kunskaperna får ni gärna skriva några rader i kommentarfältet.

Nr: 976/2222

2 kommentarer:

  1. Jag har inga särskilda kunskaper om denna platta (förutom att jag också har den i samlingen) eller om Wilmer X:s förhoppningar om internationellt genombrott. Jag konstaterade dock redan för 25 - 30 år sedan följande:

    Under några år på 1980-talet höjdes Wilmer X ständigt till skyarna av svenska rock-recensenter. Värst var Expressens Mats Olsson, som i princip geniförklarade allt Nisse Hellberg rörde vid. Jag tyckte då, och tycker fortfarande, att hyllningarna var kraftigt överdrivna.

    Wilmer X var ett bra rockband, men deras mix av bluesbaserad rock, 60-talspop och ett stänk punkattityd var inte det minsta nyskapande. I Sverige kunde kanske Wilmer X uppfattas som ett band med en personlig, särpräglad stil. Men sedda ur ett internationellt perspektiv var de bara ett av många band som byggde sin musik på ungefär samma blandning av influenser, och de var långt ifrån det bästa av dessa band.

    Följaktligen är det, menar jag, knappast förvånande att deras utlandssatsning inte gick som de hoppats.

    SvaraRadera
  2. Nåja. Det är väl inte så svårt att till viss del hålla med Anonym ovan om att Wilmer X hyllades i övermått, att de inte var det minsta nyskapande (vilket Nisse och bandet säkerligen skrev under på) och att det internationellt fanns mängder av band med samma influenser (även om jag har svårt att komma på något sådant som lät lika hårt, tajt och med munspel i mitten av de stora trumljudens förlovade decennium). Men frågan är om de inte snarare var lite för sent ute. Trots dessa förmodade mängder av internationella band i samma stil så fanns det ju faktiskt ett sug efter svenska garageband i början av 80-talet, framför allt på kontinenten men även i viss mån i USA där Nomads gjorde visst intryck. Och lyssnar man på samlings-LPn "A real cool time", som var tänkt att rida på det intresset, så sopar Wilmer banan med samtliga andra band på den. Men 1986 kanske den vågen började ebba ut? Möjligen var Wilmer inte heller villiga att lågbudgetturnera i Frankrike och Spanien som en del andra svenska band...

    SvaraRadera