CREEPS – ENJOY THE CREEPS – 1986
När Creeps såg dagens ljus i Älmhult var det under namnet Pillepops. Det sista bandet gjorde innan de försvann var att skriva musiken till julkalendern Mysteriet på Greveholm.
Mellan dessa "milstolpar" hann de sydsmåländska garagerockarna med fem album, varav detta är det första. Och bästa. Men framför allt roligaste. Skivan kom till innan Creeps, som precis alla andra, blivit uppkäkade av skivindustrin.
Förmodligen är det därför Enjoy The Creeps är så ohejdat positiv och en hisnande resa tillbaka till det sena 60-talets brittiska popmusik, psykedelia och rhythm´n´ blues. Här finns allt som krävs, en fräck orgel, fuzzgitarr och spretiga melodier.
Soundet är ruffigt, stökigt och synnerligen respektlöst. Jag tror jag vågar jämföra Enjoy The Creeps med Them, så bra är den här LP:n. Och lika unga och arga var The Creeps.
Jag kan väl lägga till en ganska stor del Rolling Stones också, och en lätt ironisk whiskey-a-go-go-känsla (tänker då närmast på Rattlesnake Shake som är en egen låt och inget annat).
Creeps sångare Robert Jelinek var kanske ingen Van Morrison, men här har han det exakt rätta tonläget.
Down At The Nightclub är en lysande inledning och avslutningen med She´s Gone är bara så läcker. Allt däremellan är precis lika bra. Det här är en småländsk rockplatta jag därför verkligen kan rekommendera.
Nr: 1746/2222
När Creeps såg dagens ljus i Älmhult var det under namnet Pillepops. Det sista bandet gjorde innan de försvann var att skriva musiken till julkalendern Mysteriet på Greveholm.
Förmodligen är det därför Enjoy The Creeps är så ohejdat positiv och en hisnande resa tillbaka till det sena 60-talets brittiska popmusik, psykedelia och rhythm´n´ blues. Här finns allt som krävs, en fräck orgel, fuzzgitarr och spretiga melodier.
Soundet är ruffigt, stökigt och synnerligen respektlöst. Jag tror jag vågar jämföra Enjoy The Creeps med Them, så bra är den här LP:n. Och lika unga och arga var The Creeps.
Nr: 1746/2222
Jag tyckte när det begav sig att The Creeps var ett fullkomligt lysande band, och jag tycker att det mesta av det de gjorde håller än idag. Dock menar jag nog att debutplattan är ett lite väl osjälvständigt försök att efterlikna amerikanska garageband från mitten av 1960-talet (och i någon mån också dessa amerikanska bands brittiska förebilder). Enligt min åsikt nådde The Creeps sin topp med de två plattor som kom efter debutskivan, "Now dig this" och "Blue tomato".
SvaraRadera