ARACHNOID – ARACHNOID – 1978
Arachnoids enda album är inget för den som är mörkrädd, har lätt att inbilla sig eller ser mörka skuggor där ingen annan gör det. Stämningen är mystisk och musiken skrämmande, på gränsen till gastkramande.
Arachnoid är ännu ett av alla dessa skickliga franska progrockband som aldrig blev särskilt välkänt utanför sitt hemland. För Arachnoids del blev det dessutom bara en enda LP, vilket bidragit till att bandet fått kultstatus och deras skiva, trots att den kom så sent som 1978, till en raritet bland samlare. Skivan i min samling är dock en reissue utgiven för bara ett par år sedan.
Arachnoid hade rötterna i klassisk musik, men lånade element från jazz, rock, psykedelia och inte minst electronica. Man skulle också kunna påstå att bandet är en del av den inhemska franska musikstilen zeuhl, ”uppfunnen” av legendariska progbandet Magma, som bland annat vävde in de nämnda stilarna i sin musik.
Musiken är inte lättlyssnad utan kräver i det närmaste full koncentration. Orgelindränkta och oförutsägbara melodislingor befolkar denna märkliga musikupplevelse tillsammans med inte minst bandets sångare, påtagligt närvarande och irriterande.
Det kryper i skinnet och kliar bakom ögonen. Omslagsbilden är påtagligt representativ för musiken på skivan. Bilden är skrämmande, det är musiken också. Detta är ett album jag verkligen kan rekommendera.
Nr: 1828/2222
Arachnoids enda album är inget för den som är mörkrädd, har lätt att inbilla sig eller ser mörka skuggor där ingen annan gör det. Stämningen är mystisk och musiken skrämmande, på gränsen till gastkramande.
Arachnoid är ännu ett av alla dessa skickliga franska progrockband som aldrig blev särskilt välkänt utanför sitt hemland. För Arachnoids del blev det dessutom bara en enda LP, vilket bidragit till att bandet fått kultstatus och deras skiva, trots att den kom så sent som 1978, till en raritet bland samlare. Skivan i min samling är dock en reissue utgiven för bara ett par år sedan.
Arachnoid hade rötterna i klassisk musik, men lånade element från jazz, rock, psykedelia och inte minst electronica. Man skulle också kunna påstå att bandet är en del av den inhemska franska musikstilen zeuhl, ”uppfunnen” av legendariska progbandet Magma, som bland annat vävde in de nämnda stilarna i sin musik.
Musiken är inte lättlyssnad utan kräver i det närmaste full koncentration. Orgelindränkta och oförutsägbara melodislingor befolkar denna märkliga musikupplevelse tillsammans med inte minst bandets sångare, påtagligt närvarande och irriterande.
Det kryper i skinnet och kliar bakom ögonen. Omslagsbilden är påtagligt representativ för musiken på skivan. Bilden är skrämmande, det är musiken också. Detta är ett album jag verkligen kan rekommendera.
Nr: 1828/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar