Epitaph bättre än ryktet

EPITAPH – EPITAPH – 1971

Ryktet hade gått före och talat om att Epitaph på sin tid var ett av de mer kommersiella tyska krautrockbanden och att deras skivor därför inte var särskilt intressanta. Det var alltså med viss tveksamhet jag lyssnade på gruppens första album. Men jag blev överraskad.

Jag påstår nu att Epitaphs första platta är väl värd att lyssna på. Gruppen har kvaliteter som dess rykte inte lyckats förmedla. Denna tysk/engelska grupp (sångaren är engelsman) är dock inget typiskt krautrockband.

Låtarna är visserligen långa och melodislingorna vindlar sig genom ett stundtals mycket märkligt landskap, men Epitaph har trots det mer gemensamt med brittiska Wishbone Ash och liknande än samtida tyska krautrocklegender. Den som kan sin Wishbone Ash, främst då album som Argus och Pilgrimage lär troligen känna igen sig.

Efter att jag kommit över den där första tröskeln blev Epitaphs debutskiva en sån där LP som hamnade på skivtallriken igen och igen. Den är rätt kul. Det där lite tråkiga ryktet gäller åtminstone inte bandets första LP så vitt jag kan bedöma.

Det skrapade Epitaph bort själva redan i första spåret, på samma sätt som man skrapar bort en hundskit man råkat trampa i (som av ett otroligt märkligt sammanträffande råkar komma från en Jack Russel tillhörande en av mina bowlingpolare).

Nr: 2056/2222