FLAMIN´ GROOVIES – NOW – 1978
När Roy Loney lämnade amerikanska Flamin´ Groovies stack bandet över till England, träffade Dave Edmunds och inledde en karriär som pubrockband. Det ruffiga garagerockband som tidigare jämförts med The Stooges var som bortblåst.
Flamin´ Groovies före respektive efter Dave Edmunds låter som två helt olika band. Shake Some Action, den första LP Edmunds producerade åt bandet, fick dock ganska stort genomslag och anses än idag vara bandets främsta LP som spelades in i England. Now var uppföljaren som på ett sätt var gedignare, samtidigt som den var fantasilösare.
Till skillnad mot sin föregångaren låter Flamin´ Groovies här som ett tajt och sammansvetsat band, fokuserade på uppgiften. Det negativa är att ett flertal av låtarna är covers, bland annat de högst tveksamma valen av Move It och Ups And Downs som var gamla Cliff Richardshits.
De valde också låtar från Beatles och Byrds.
Vad jag egentligen tycker om att de också gjorde en egen version av Stones Paint It Black håller jag för mig själv, även om en och annan säkert tycker den är trevlig.
Jag kan säga så mycket att det är av den anledningen jag bestämt mig för att inte längre ha kar Now i skivsamlingen.
Now fastställde att Flamin´ Groovies inte längre var något skramligt garagerockband utan ett ganska sjysst rockband som passade alldeles utmärkt för den engelska pubarna.
Nr: borttagen ur samlingen, säljes.
Flamin' Groovies var ett av de där banden som höjdes till skyarna av många rockskribenter i slutet av 1970-talet. Då var jag fortfarande bara barnet och hade precis börjat utveckla något slags fördjupat musikintresse. Skivor var dyra och om man inte bodde i någon storstad var det svårt att hitta plattor med band som betraktades som "smala". Följaktligen lyckades jag aldrig höra Flamin' Groovies när det begav sig.
SvaraRaderaFörsta gången jag lyssnade på Flamin' Groovies var omkring 1990, när jag hittat en samlings-LP med dem på en rea. Jag hittade sedan ytterligare en samling på CD något år senare.
De båda samlingar jag har ska - om jag förstått saken rätt - vara ett slags "greatest hits" och innehålla de inspelningar som anses vara Flamin' Groovies bästa.
Min känsla när jag köpte dessa båda plattor för c:a 25 år sedan var - besvikelse. Och ärligt talat känner jag ungefär samma sak när jag lyssnar på skivorna idag.
Visst gjorde Flamin' Groovies en del bra låtar om man gillar ruffig rock'n'roll med garage-/punkattityd. Men en hel del av deras material var enligt min åsikt inte mycket att hänga i granen, och det finns åtskilliga andra band som gjort samma typ av musik bra mycket bättre än Flamin' Groovies.
Jag har valt att behålla de två samlingsskivorna, eftersom de trots allt innehåller en del schyssta låtar. Men min grundläggande känsla för Flamin' Groovies är fortfarande besvikelse över att ett band man läst så många hyllningar av visade sig vara så medelmåttigt.
Tack för ditt inlägg. Håller absolut med dej.
Radera